2014-05-14

En annan Edith

Inte Södergran alltså. Utan Unnerstad!

Aktuell högläsningsbok är ännu en av mina barndomsfavoriter, Farmorsresan av Edith Unnerstad. Q lyssnar intresserat, Y med något flyktigare intresse.

(Kvällsläsordningen är just nu som följer: Y får välja en eller två kortare bilderböcker som jag läser först. Q vill ibland höra en bilderbok men allra oftast ett eller två kapitel ur den bok vi högläser. Q ligger snällt och lyssnar hela tiden, Y tröttnar ofta under kapitelboken och börjar stöka runt.)

Farmorsresan handlar om sexårige Pelle Göran, och inleds med viss dramatik. Pelle Göran är ledsen och bråkig. Han klipper sönder gardinerna och karvar i fönsterbrädet med sin pennkniv. Vill pappa att han ska gå ut vill han vara inne, han gör bara tvärtemot. Varför detta? Jo, Pelle Görans mamma har blivit påkörd och ligger på sjukhus. En dag rymmer han till henne på sjukhuset och blir alldeles vild när syster Asta och "professorn" försöker ta hand om honom. Han sparkas och stångar professorn i magen.

Boken skrevs 1957 och visst är den daterad, som väl framgår av ovanstående. Men det gör inget, för skildringen av barnets känslor och hur han uttrycker dem, går rakt in hos båda mina söner. De lyssnar storögt och har inga problem att relatera till Pelle Görans sorg och ilska.

Det bestäms att Pelle Göran ska få åka till farmor som bor på en gård på Söderåsen i Skåne. Där lever man storfamiljsliv, hunden och gåsen är fullvärdiga familjemedlemmar, och äter god skånsk mat. Några lagom dramatiska händelser (avslöjandet av en äggtjuv, ett huggormsbett, en familjeförsoning) interfolieras med sagor och berättelser med anknytning till trakten, de berättas av de äldre i gården. Jag gissar att de är helt påhittade av författaren själv, men de fungerar. Det skånska landskapet är kärleksfullt skildrat, enligt Wikipedia växte Unnerstad upp i Helsingfors, på Åland och i Stockholm, men hennes make var bördig från Skåne.

Det är en trevlig bok som definitivt förtjänar att lyftas upp ur glömskan. 

4 kommentarer:

  1. Den liksom Kastrullresan hör också till mina barndomsfavoriter. Mer lästa och älskade i mitt fall än Astrid Lindgren faktiskt.

    Och som ett kritiskt läsande skånskt barn reagerade jag inte på någonting såsom varande fel i Farmorsresan, så jag tror Edit Unnerstad visste vad hon skrev om där!

    SvaraRadera
  2. Vad roligt! Kastrullresan läste jag aldrig själv, däremot Englandsresan och Mormorsresan. Men såvitt jag minns är de lite mer krävande böcker, ska kanske vänta något år med dem.

    SvaraRadera
  3. Åh! Jag hade den när jag var liten… "En bok för alla" med rosa pärm. Men var är den nu? Blir sugen på att läsa den för min stora son. Tack för påminnelsen!

    SvaraRadera
  4. "Klåfingerdagen" var en av mina favoriter. Jag kan se sidorna med illustrationerna framför mig nu och jag kommer ihåg hur jag kände igen mig i Lilla O.

    SvaraRadera