Det blir nog ingen körsång för mig imorgon, jag hostar lite för mycket för det.
Så mina fyra reskompisar får klara sig utan mig imorgon. Vi har alltid så roliga samtal på hemvägen. För två veckor sedan kommenterade jag texten till det mörka altsolot i Java Jive (drop your nickel in my pot, Joe), kan det vara dubbeltydigt.
Min snart sjuttioårige vän som just bytt från tenor till bas, puffade mig menande i sidan. Skäms på sig. Så erinrade han sig att han nyligen läst ett reportage om unga flickors sexualvanor. Å jag blev rent förfärad. Sedan efter en paus. Förbannat att man inte föddes femtio år tidigare.
De andra i sällskapet är ett par, jag har jobbat tillsammans med den ene och efter ett års bearbetning lyckades jag rekrytera honom till kören. Efter en termin anslöt hans sambo också. Vilka pluspoäng, jag har lyckats ragga en tenor och en bas! Karlar är högvilt i körsammanhang.
Jag frågar om den fina filmen som cirkulerar på nätet, som de enligt uppgift varit med i, men jag såg dem inte. Jodå, det var en fantastisk upplevelse att spela in den. Men, säger min vän tenoren sorgset, om man till äventyrs skulle tro att kampen om homosexuellas rättigheter skulle vara över, kan man läsa i kommentarsfältet på Youtube.
När jag letar på filmen igen förstår jag inte hur jag kunnat missa dem, där står de ju, sida vid sida. Kanske för att tårarna skymde. Det är en av de vackraste melodier jag vet.
Moder Ryssland, du är hård mot dina barn. Låt leva och låt älska.
(Medan jag skrivit detta har jag haft ett öga på nyheter och Agenda, om Ukraina.)
Kul att värva en mansstämma och som bonus få en till! Hade ju inte varit fallet om din kollega varit gift med en kvinna. Altar och sopraner brukar det inte vara brist på.
SvaraRaderaJag fattar inte varför homosexualitet är så fruktansvärt provocerande. Allvarligt talat har jag aldrig förstått det, det har aldrig bekommit mig det allra minsta att somliga förälskar sig i människor av samma kön, andra av motsatt. Jag kan inte minnas att jag någonsin ens tyckt att det varit konstigt. Och också om jag skulle tycka att det vore konstigt så är det en privatsak.
Jag har fasen lättare att förstå rasism än homofobi. Huruvida det ska bo människor av olika etniska ursprung på samma ort är i alla fall en samhällsfråga som påverkar alla som bor på den orten. Men hur konstigt herr B än tycker det är att hans granne gillar män så påverkar det väl inte hur herr B lever sitt liv??
Men uppenbarligen är det många människor som i djupet av sitt inre inte kan hantera det här.
Nämen eller hur! Det var two for the price of one, som Björn Ulvaeus sjunger i en av de mer märkliga Abbalåtarna.
SvaraRaderaJag är också förundrad inför styrkan i folks homofobi. Det är intressant att fundera över, faktiskt. Jag antar att det delvis har att göra med i hur hög grad man tycker att sex är en privatsak. Jag menar, jag är ungefär lika ointresserad (i vissa fall rentav äcklad) av tanken på vad mina heterosexuella vänner och bekanta har för sig i sängkammaren.
Fast ytterst handlar det förstås om rädsla för det okända och ovilja att tolerera att andra är annorlunda. För även om jag förstår din parallell med rasism, så kan jag tänka mig att exemplets herr B skulle svara att grannen som gillar män bara genom sin uppenbarelse är lika provocerande som människor med ett annat ursprung. Att det är livsstilen det handlar om. Rädslan att den ska sprida sig. Det är väl det Putins lagar handlar om? Att begränsa smittspridningen.
Min äldste son, åtta år imorgon, är väldigt cool gällande homosexualitet. För honom förefaller det vara helt naturligt. Det var det inte för mig. Jag var nog ungefär i hans ålder när jag fick klart för mig att företeelsen existerade, och jag minns att jag blev fascinerad. Inte störd eller upprörd, inte alls. Men intresserad, för mig var det exotiskt. Det är det inte för honom, och det gör mig glad. Men så känner han flera homosexuella. Jag tror att jag var vuxen innan jag träffade någon, någon som var det öppet alltså.