Idag har jag grälat med herr Snäll. Riktigt ordentligt också. Han var så arg att han var på väg att lämna rummet en gång. Jag var också ganska förbannad.
Efteråt gick jag omvägar runt honom, hade inte lust att bli sams. Men vi växlade ett vänligt adjö när han gick för dagen, och en stund senare hade jag - till min egen förvåning - lugnat mig.
Han vill ge mig ett uppdrag som jag inte vill ha. Han vill göra ett projekt av något som inte borde vara det, av gamla synder, en härva som andra ställt till med. Först sa jag ja utan att riktigt veta vad jag gav mig in på, men med viss tvekan.
När jag fick höra saker som ja, men det får projektet lösa, eller jaså är Helga projektledare nu, vad skönt, då kan jag somna om, då drog jag öronen åt mig.
Fast nu har jag nog nästan bestämt mig. Han får som han vill. Jag har fått skälla och rya och uttrycka mina farhågor, och jag kommer att vara snabb att skrika vadvardetjagsa.
Frågan är vem som lindar vem kring lillfingret.
En annan fråga är om det går att gräla och bli sams med herr Snäll, jag tror och hoppas det. Det lär jag märka imorgon.
Heja dig! Det låter tufft, det där. Hoppas ni förblir vänner, du reder upp det och har herr Snäll som i en liten ask!
SvaraRaderaModigt. Det blir intressant att höra vad utfallet är.
SvaraRaderaDet är en rejält känslig sak, tycker jag. Jag rannsakar mitt eget minne och undrar om jag någon gång haft ett regelrätt gräl med någon som vuxen, utanför familjekretsen. Grejen med gräl är ju - tycker jag i alla fall - att man tappar fattningen en aning, slutar agera fullt professionellt. Och att det går så långt att man har hårda känslor gentemot varandra som man inte kommit över när man avslutar den rent praktiska interaktionen.
Jag har varit med om två sådana företeelser rätt så nyligen, om än det inte varit gräl. Det ena var med yogalärareh, här
http://annannan.wordpress.com/2013/07/11/arg/. Det andra är min motsträviga doktorand.
Och i bägge fallen måste jag tyvärr säga att det här har vi inte kommit över. Men jag tror att ditt utgångsläge är bättre. I fallet yogaläraren var detta toppen på ett isberg och jag har aldrig gillat hennes lektioner. Där finns inget vidare förtroendekapital att ta av. I fallet doktoranden har det varit så mycket att det från början mycket stora kapital vi hade ätits upp.