En svunnen tid (har den ens funnits annat än i böcker?)

Jag har handlat på Bokbörsen, de gamla utgåvorna av Lilla huset-böckerna, de med Garth Williams illustrationer och ännu vackrare omslag än min barndoms amerikanska paperbacks. Vi läser just nu Farmarpojken, och Q är mycket fascinerad. Det är en bok med sträng moral, men barn är ju moraliska varelser.

Det var inte om detta jag skulle tala, utan om en annan bok som halkade med av bara farten, jag blev förtjust i omslaget, men också för att jag aldrig läst något av författaren.

Citatquiz alltså! Reglerna kan ni va? Vet man svaret ombeds man att inte trumpeta ut det utan istället lämna en listig ledtråd som övertygar mig och sätter myror i huvudet på övriga. Det blir roligare så.

Jag väcktes den morgonen av att en påse med gula ärtor gick sönder ute i köket. I själva verket var det en hagelblandad störtskur som trummat upp köksfönstret på vid gavel, slagit omkull några glas på diskbänken och fyllt halva hon med benvita korn.

Plastmattan klafsade under fötterna, det blev kallt och blött inne i tofflorna och plötsligt upptäckte jag att köksgolvet blivit en swimmingpool.

Klockan var halv nio, det var måndag och städhjälpen skulle inte komma förrän på eftermiddagen.

Det var inte lustigt.

Vad gör en karl i en sådan belägenhet så dags en måndagsmorgon? Hämtar han fiskestövlarna på vinden, river han ut trasor och hushållsrullar och packar av gamla tidningar och länsar swimmingpoolen med tålmodig flit? Varskor han grannen under?

Nej, han gör ingenting av detta. Han sparkar sig ur sina kippande tofflor, kryper i sina kläder, beställer en taxi och far till....

Som bonus får ni även detta underbart talande citat:

Sherrykaraffen på spiselfrisen flirtade med alla sina fasetter men ikväll var jag en hårding.

Några ledtrådar kan man få, om man ber snällt.