Efter provtagningen hos doktorn tog jag en lång, lång promenad och gick sedan på kvällsmöte med Jane och mina kollegor på konsultfirman. Ett mycket trevligt sådant, med en extern föreläsare som pratade medryckande och engagerat och som initierade givande diskussioner.
Och jag tänkte som tidigare att vad man än kan säga om Jane så har hon verkligen näsa för rekryteringar. Det var länge sedan jag trivdes så bra i en grupp som i den här. Alla är roliga, lättpratade, klyftiga.
Jag fick skjuts hem av en kvinna som är några år äldre än jag, dryga femtio. Hon är liten och späd och ljuslockig och pratar bedårande bred värmländska, men man sätter sig nog inte på henne inte. Hon skrädde inte orden när det gäller Jane.
Själv sa jag inget om mina planer. Men jag tänkte att jag faktiskt glömt en punkt på min för-och-emot-lista. Jag skulle verkligen sakna kontakten med mina kollegor, både på ett socialt plan men också jobbmässigt. Det är skönt att ha bollplank, att vara en av många projektledare, att ha kompetenta kollegor att snacka med.
Å andra sidan finns det många trevliga människor hos herr Snäll också. Träffa trevliga men kanske inte fullt så inspirerande människor varje dag på betald arbetstid eller mina roliga projektledarkollegor en gång i månaden på obetalda kvällar?
Det låter ju som ett knepigt val, onekligen.
SvaraRaderaKan du inte ha kvar några av projektledarkollgerna som bollplank även om du slutar, tror du? Inte som ett uttalat bollplank dårå, utan helt enkelt som gamla bekanta?
/Anka (som ju vet vad jag skulle ha valt, men det har du nog redan förstått)
Och då tänker jag genast att du kan äta kakan och ha den kvar om du ser på dina projektledarkollegor som ett nätverk, och hittar en smart form för att fortsätta umgås på obetald tid. En fast kväll i månaden för AW, alltid på samma tid och samma plats?
SvaraRaderaHåller med suziluz som jag tycker kom med ett jättebra förslag.
SvaraRaderaInstämmer med kommentarerna ovan!
SvaraRaderaJsN