Egalité?

I helgen läste jag Egalias döttrar. (Hurra, jag läser igen!)

Omslaget pryds av en naken, knubbig man som springer så att det blonda lockiga skägget flyger, ity han är förföljd av tre beslutsamma kvinnor. Q fick syn på det och blev nyfiken förstås och frågade vad boken handlade om.

Och jag blev faktiskt ganska ställd. Hade han varit vuxen eller åtminstone lite äldre, hade jag svarat att den beskriver en värld där könsrollerna är omvända, där det är kvinnorna och inte männen som har makten.

Men jag tvekade. Hur ser sjuårige Q:s världsbild ut med avseende på de här frågorna? Jag vet faktiskt inte riktigt. Uppfattar han kvinnan som det svagare, förtryckta könet? Förhoppningsvis inte. För honom är det - hoppas jag! - ganska naturligt att barn tas hand om av pappor likaväl som av mammor. Och så vidare. Han har nog en gryende uppfattning om könsroller, men var går gränsen?

Till slut svarade jag att boken beskriver en värld där allt är tvärtom mellan kvinnor och män. Att kvinnorna är större och starkare och har de farliga jobben. Han fnissade beredvilligt. Har kvinnorna de farliga jobben?! Aha!

Vad tyckte jag om boken då? Den är inget mästerverk, storyn är rätt trist, men parodin är genomtänkt och festlig. Som när de unga männen diskuterar sex:

- Har du någon gång varit med om att en kvinna du legat med inte fått utlösning?
- Nej...
- Varför är det så? -----
- Avelsrädslan spelar väl en stor roll. Vi tänker alltid på att det kan bli barn av det. En kvinna behöver ju aldrig tänka på det. Jag har tänkt på hur stor skillnad det är mellan kvinnor och män på just den punkten. Hos oss är liksom den vällustiga könsakten och själva fortplantningen förenade, alltså, för jag tycker i alla fall det är skönast..
Baldrian rodnade lite, såg sig omkring och lutade sig närmare Petronius.
-.... det är skönast att ha den inne i livgången --- Det är så fantastiskt fint, men jag har bara upplevt det två gånger. Du måste ha mod att säga att du vill ha det så, och kvinnan måste vara otroligt tålmodig och hänsynsfull...
Petronius blev snopen. Han hade trott att han var ensam om att ha sådana lustar.
- Men det kan ju bli barn på det sättet!
- Ja, det var just det jag tänkte på. Att vi tycker om att göra det på ett sätt som det kan bli barn av. Och det problemet har ju inte kvinnor. Hos dem är ju vällusten och fortplantningsakten skilda åt ---- Vi tänker hela tiden på oss själva som avelsdjur, för det har vi lärt från det vi var i puberteten, kanske innan dess. Och när vi blir upphetsade tänker vi alltid på att vi kan avla barn om vi följer våra lustar, och då blir vi skamsna och rädda och vågar inte prata om det. Och när vi ligger med en kvinna törs vi inte visa hur vi vill ha det, och så gör vi det bara på hennes sätt, och tycker det är skönt för att hon tycker att det är skönt.

Nu fortsätter jag min feministiska läsodyssé med Marilyn French.