2012-02-28

Fiskmåsassociationer

Vaknade och konstaterade att det snöat under natten. Igår var det barmark och minus nio grader, idag är det nollgradigt och följaktligen slaskigt.

Jag klafsar till pendeltåget, det är tisdag, promenaddag, tågdag, örebrodag. Blöt om fötterna sitter jag nu på perrongen och väntar. Idag har jag ingen lust att vanka fram och tillbaka som jag brukar. Världen är insvept i ett vitgrått dis.

Så hör jag ett välbekant skri. Minsann. Det börjar bli vår, för fiskmåsarna har återvänt. Jag minns känslan från min uppväxt, från andra, långt tröstlösare morgonpromenader. Men när måsarna skrek, då hade det vänt. Då kunde man börja längta efter sommaren.

Snart kommer tåget. Jag tror att jag ska lyssna på lite körmusik. Uti vår hage, Alfvens sättning, som öppnar upp i slutpartiet och går från moll till dur.

Jag är usel på att höra skillnaden, men det hör jag. Läste nyligen en intervju med en tonsättare som inte ville välja mellan dur och moll, men sa att när moll övergår i dur, då är det speciellt.

Då lättar det, då ljusnar det. Då finns det hopp. Då skriker måsarna.

4 kommentarer:

  1. "Jag gillar det post"
    (som man kan välja att säga om man har ett wordpresskonto och kommenterar hos någon annan som har det.)

    Faktum är att det är vad jag faktiskt saknar av den svenska vintern, då i slutet, när man vågar börja tro att nu fryser det nog inte igen, nu töar det för att bli vår på riktigt.

    SvaraRadera
  2. Och för den verkligt körintresserade läsaren, här är stycket jag pratar om. Tror jag. Det låter som den sättningen. Durpartiet är det allra sista, när man tar om "Kom liljor och akvileja".

    SvaraRadera
  3. Utan att därmed vilja lägga mera på hinnamedbördan vill jag tipsa om att man kan höra P2-serien Hjärtslag som poddradio. Ganska många timmar oerhört intressanta samtal om sådana här ting.

    SvaraRadera
  4. http://www.youtube.com/watch?v=xQtdC1k9Trk

    ÄSch, jag glömde ju länken.

    SvaraRadera