Natten som gick

19:30 Jag nattar Y med välling, bok och tandborstning. Han somnar genast.

20:00 Jag går in till Q och avlöser O i läsandet av Pettson får julbesök. O åker till båtklubben där han ska tillbringa natten. Två vaktpass om året åligger oss, och det är alltid O som utför dem.

22:00 hade jag tänkt ligga i min säng, men så blir det inte. Oklart varför. Spotify, Wordfeud, bloggläsning. Fan att det ska vara så svårt att slita sig och komma i säng.

23:00 släcker jag i alla fall lampan. Y snusar och sover bredvid mig, Q sover i sin säng.

01:30 väcks jag av ett avgrundsvrål: PAPPA! Y har vaknat, eller nej förresten, han är nog inte vaken alls. Det är problemet. I sitt halvsovande tillstånd vet han bara två saker: vill ha pappa. Pappa inte här. I tjugo minuter skriks det på pappa, varvat med dumma mamma! och välriktade sparkar. Jag ringer O för moraliskt stöd, han suckar när han hör skriken. Men efter en stund ändrar de karaktär. Y har insett att han är ensam i sovrummet, och börjar då ynkligt ropa på mig. Jag erbjuder välling och att ligga på min arm, vilket nådigt accepteras. Halleluja, han somnar om. Jag med.

Några timmar senare, oklart när, tassar det i hallen. Q kryper upp bredvid mig. Ytterligare någon tid senare är det trångt och varmt i dubbelsängen. Gossarna har säkert en halvmeters marginal till sängkanten, i mitten ligger jag. Krånglar mig loss och lägger mig i Q:s säng.

04:30 nytt tassande. Q, tänker jag sömnigt. Men det är Y, lille Y. Nattens andra vällingflaska* har han hämtat från nattduksbordet och har med sig, redig som han är. Han kryper upp hos mig och dricker ur den och så somnar vi om, i Q:s säng.

05:00, skulle jag tro, tassar det i trappan av något större steg. O har kommit hem och går ner till gästrummet för att lägga sig i hopp om att sova ostört åtminstone några timmar.

06:30 vaknar pojkarna samtidigt, lika pratsamma båda två. Jag tar med mig Y in till stora sängen där Q ligger och ropar på oss. Lyckas faktiskt dåsa en stund mellan de två snacksaliga.

07:00 är det obönhörligen dags att gå upp.

Hur märkligt det än kan låta känner jag mig ganska utvilad idag. Ett slående bevis på den mänskliga anpassningsförmågan.

* Ja, han trycker i sig två flaskor välling per natt. Helt förkastligt, jag vet. Men han äter bra på dagen och just nu argumenterar vi inte med gallskrik på småtimmarna. Kall färdigblandad välling funkar så att vi får sova.