Adoptivbarnet som förändrade världen
Nu blir jag sådär taggig och ordmärkande igen.
Nej, det är klart att man inte ska analysera sönder kvällstidningsrubriker, de är per definition urkorkade. Men ändå.
Orkar förresten inte analysera, blir bara arg. Nu ska jag åka hem och hämta - inte mina adoptivbarn. Utan mina barn. Mina vackra, fina, älskade, starka, pestiga, ljuvliga, smarta, livliga, stundom vansinnesframkallande barn som är det utan tvekan största och bästa som har hänt mig. Och de råkar vara adopterade.
Vännen, det där kommer vi aldrig komma ifrån. TYVÄRR. Men försök att bara se det för vad det är. Folks oförmåga att inse såpass enkla saker som att barn är barn och att det inte handlar om att sätta konstiga "titlar" på dem/oss. Och i fall där man gör en rubrik handlar det nog mycket om helt andra saker också. Som alltid. Dina barn är dina barn oavsett hur du fått dem. Så är det bara. Och Det är huvudsaken!
SvaraRaderaDessutom så ÄR och FÖRBLIR vi ju "adoptivbarn" hela livet ändå. Inte i våra föräldrars ögon men just det att vi är adopterade gör att det ju faktiskt är adopterade vi är. Så länge vi har den vetskapen i bakhuvudet men utan att den gör att vi själva eller andra ser på oss på ett annat vis än att vi får visa våra personligheter så gör det ju egentligen inte så mycket. Likadant som att en invandrare är en invandrare, men egentligen spelar det ingen roll så länge som man mår bra och som omgivningen behandlar en som vem som helst. I praktiken. Det är väl DÄR det ibland kan vara saker som inte fungerar optimalt. Oavsett vilka "namn" vi har.
KRAM!
Jag kan störa mig på artiklar där man är noga med att skriva att en persons barn är just adoptivbarn och ännu mer om det står något om att personen också har "egna" barn. Rubriken om Steve Jobs däremot, kanske känns lite fånig, som att man vill få till någon askungevinkel på hans liv, men den stör mig inte. Jag tänker mer att det är lite trevligt att det kan få framkomma någon gång att det inte automatiskt betyder att man blir missanpassad bara för att man är adopterad.
SvaraRaderaFast det mest ideala vore väl om inga etiketter behövde sättas på några människor men riktigt där är ju inte mänskligheten än rent generellt.
Fast hur menar du nu..? Ska man göra en levnadsbeskrivning av en människa, så måste man såklart börja från början. Att personen är adopterad är ju jätteintressant! Bland annat kan det säga saker om arv kontra miljö. Att begåvning måste ut, och sådana saker.
SvaraRaderaVore konstigt om det inte skulle få nämnas, för att inte adoptivföräldrars känslor ska bli kränkta eller något sådant. I det här fallet har det ju dessutom gått jättebra för adoptivbarnet, så att nämna detta faktum var väl i så fall en bra reklam _för_ adoption!
Jag menar att det antyds att han just för att han var adopterad skulle ha haft svårare än någon annan att förändra världen. Det blir lite askungesaga över det, som Astrantia påpekar ovan. Som om det skulle vara ett stort handikapp att vara adopterad.
SvaraRaderaVidare blir jag provocerad av att Steve Jobs, över femtio år gammal när han dog, högeligen kompetent, benämns adoptivBARN. Han var fan inte ett adoptivbarn, i alla fall inte de senaste trettio åren. Däremot var han adopterad.
Och det är inte mina eller andra föräldrars känslor jag är rädd om, utan mina barns. Och alla andra adopterades.
Adopterad tycker jag förresten är en mer respektfull benämning än adoptivbarn. Jag föredrar att prata om mina barn som mina adopterade barn, eller mina barn som jag har adopterat, INTE mina adoptivbarn.