2011-10-14

Älskar

Jag är så otroligt kär i mina ungar. Hur mycket tur kan man ha i livet? Tänk att just jag skulle få just dem!

De senaste dagarna har jag haft en Morrisseylåt på hjärnan som jag måst nynna på: Please please please let me get what I want. Men när slutklämmen kommer - Lord knows it would be the first time - kan jag bara inte sjunga med längre. Det går inte.

Nu sover de. Jag ska läsa Asterix och dricka rödvin.

posted from Bloggeroid

2 kommentarer:

  1. Det du beskriver er ren, skjær lykke! Herlig!

    SvaraRadera
  2. Så kände jag igår kväll när barnen somnade i soffan på varsin sida om mig, lutande mot varsin axel och i mitt knä sov hunden ihoprullad. Där satt jag i mitten alldeles lycklig, och fullständigt handlingsförlamad. Så jag lät dem sova vidare helt enkelt.

    Eva

    SvaraRadera