Tjuv och tjuv det ska du heta

Det är mycket med Q nu. Igår saknade vi en av hushållets mobiltelefoner, som det går att spela på. (Min jobbtelefon går förresten inte att spela pingvinspel eller Angry Birds på. Mycket märkligt. Bara Wordfeud och sånt tråkigt.) Den låg under Q:s huvudkudde med urladdat batteri.

O blev irriterad, och frågade mig var Q förresten fått nya favoritleksaken beyblades ifrån. Jag svarade att han sagt sig ha fått dem av en kompis hos dagmamman, och insåg plötsligt att det ju inte behövde ligga till så.

Vid middagen verkade Q moloken, och när vi frågade hur det varit hos dagmamman, svarade han att kompisen kallat honom för tjuv. Närmare frågor besvarades inte. Vi bestämde oss för att avvakta till nattningen, Q och jag brukar ligga och prata en stund och då kommer ofta både det ena och det andra fram.

Men just denna kväll var Q trött och somnade redan innan jag läst klart, så jag blev inget klokare. Pratade både med mamma och med O om saken. "Han är en tjuv", sa O barskt. "Barn som stjäl gör det för att de har ångest", sa mamma, "själv stal jag som en korp."

Jamen tack som fan, vad mycket lugnare jag känner mig. Herregud, omgiven av galningar.

Men imorse var Q och jag först uppe, och jag tog honom i knät och stängde av TV:n och förklarade att jag ville prata om en sak. Varför sa kompisen att du är en tjuv? Vet inte. Fick du beybladesen av honom? Ja. Kanske. Förresten var de inte hans, utan dagmammans. Okej Q, då gör vi såhär. Vi tar med dem till dagmamman, och lämnar tillbaka dem till kompisen. Det ville inte Q, men han gav med sig. Han lyssnade med till en början motvilligt på min historia om hur jag knyckte gamla mormors vackra mosaikörhängen när jag var fem år. Fast kanske inte så som jag hoppats: "Hur snodde du dem?", undrade han intresserat.

Hos dagmamman blir allt enkelt. Vi tar ett litet prat, säger hon. Det här behöver vi inte göra stor sak av, de allra flesta barn har någon gång tagit något som de tycker är fint. Och när jag hämtar på eftermiddagen har de pratat och rett ut saken. Leksakerna tillhörde faktiskt inte kompisen, utan ingick i dagmammans leksaksbatteri.

Q verkar lika lättad som jag. Såklart. Från hans synpunkt måste epitetet tjuv ha varit djupt orättvist.

Vi får en trevlig kväll tillsammans.