2011-09-02

Solvarma björnbär

Det är en högst oväntat sak som har fått mig att njuta extra mycket av vistelserna både på Sommarön och i stugan. På båda ställena är tillvaron mig tidvis lite för svår, det praktiska joxet överväldigar mig. Och då kickar melankolin och ältandet in.

Gnoti seavton. Hur gammal ska man bli innan man känner sig själv och kan hantera sig? För lika väl som jag vet att jag deppar ihop av stök och bök, lika väl vet jag att jag redan som mycket liten var natur- och skönhetsdyrkare. Att motion höjer humöret, det begrep jag först som vuxen, men det har jag nu vetat i åtminstone femton år.

Springa, alltså. Motion och naturupplevelse i ett. Det bästa med årets vistelse på Sommarön var att jag började springa (och bada efteråt). Och när jag kommer ut till stugan efter en intensiv arbetsvecka, avslutad med en tvådagarssittning med kunden, då är det springskogen jag längtar till. Det är något visst med skogen så här års om eftermiddagen, ljuset verkar komma från själva luften.

Jag återvänder hem till läsande make i solstol, nytänd grill, fyra lyckliga barn samt en synnerligen olycklig groda. Det arma djuret är upphittat av de fyra och är orsaken till deras glädje.

Jag går ner till björnbärssnåret bakom duschhuset och klättrar över de vassa rankorna, fastnar, klättrar igen och plockar en hel skål full av blanka svällande bär. De smakar precis likadant som bären som växte på radhusgården i Mölndal där vi bodde på åttiotalet. Ungefär då jag skrev en lista i min dagbok på saker som är bra att göra när man behöver bli glad: ta en promenad, ta en dusch, läsa gamla brev.

Känn dig själv. Jag behöver bli bättre på det.

Nu känner jag mig lite sorgsen, efter en lång dag som avslutades med femåringsbråk. Men jag vet boten: sömn. Läggdags.

Känn dig själv.

4 kommentarer:

  1. Hej Helga!

    Nu har jag läst din blogg från början till slut. Det tog lite tid, men det var det värt! Vilken resa du varit med om och fortfarande är mitt uppe i! Jag njuter av ditt språk, av ditt berättande och uppriktigheten. Jag känner dig ju egentligen inte men jag gillar dig!

    Du har fått en ny beundrare!

    Eva

    SvaraRadera
  2. Att känna sig själv är ett stort steg. Men nästa är att lära sig hur man lever i enighet med sig själv. Att känna sig och att hantera sig som du skriver.

    Eftersom det är lättare att se utifrån än inifrån tar jag dig som ett exempel. Motionen. Det är en sak att veta hur det gör en på gott humör. En annan att få till ett liv där man ger sig det i rätta portioner. Att känna sig är en sak, att hantera sig en annan.

    Vissa människor verkar ha det närmast medfött. Integritet kallas det väl.
    Jag är inte alls sådan. Det goda med det är att jag är flexibel. Det onda är att jag verkligen får arbeta med mig själv.

    Nu ska jag gå ut och olja trädgårdsmöbler under parasollet och höra Sommarpoddar. Vad det kommer att smaka efter en hel förmiddag av filande på mina presentationer för Brasilia-resan.

    Jag vet att för att det ska bli riktigt riktigt riktigt bra skulle jag yoga efter det. Men det är jag inte alldeles säker på att jag får till.

    Som om ljuset kom från själva luften - vilket fantastiskt uttryck. Är det det där liksom gröna skimret när solen skiner genom träden?

    SvaraRadera
  3. Eva, så glad jag blir över dina ord! Varmt välkommen!

    Annannan - integritet vet jag inte om det är precis, för det anser jag mig ha, men jag känner ändå precis igen mig i din beskrivning. Men visst, flexibel är man nog, eller med stor aptit på livet kanske? Tidsoptimist och vill göra för mycket? Sådan är jag i alla fall. Men jäklar vad roligt jag har haft tack vare det.

    Eller så har jag helt enkelt en melankolisk och depressiv läggning, något jag misstänkt ända sedan jag var barn.

    Över till något annat, ljuset som kom från själva luften. Var rätt nöjd med beskrivningen, ska jag erkänna. Men nej, det gröna skimret du beskriver (och som jag känner väl) är det inte. Det är det där gula ljuset som uppstår om hösten när det är mulet men ljust och luften är fuktig. Antagligen är det någon reflektion av alla gula löv. Vackert är det i varje fall.

    SvaraRadera
  4. Så sant, så sant. Kan skriva under på vartenda ord i ditt inlägg!

    SvaraRadera