På lördagkvällen blir jag sittande när de andra har lagt sig och tittar på Boy A på tv. Jag har sett den förut, så jag stänger av för att slippa se slutet. Det är en mycket bra film, bra och plågsam.
Filmen är löst baserat på fallet med James Bulger, som bortfördes och dödades 1993. Uppståndelsen var stor när det visade sig att de skyldiga var två tioåriga pojkar. Jag minns händelsen väl, jag minns min avsky inför rättegången och det uppskruvade tonläget. Vad är det som gör att ett helt samhälle så fullständigt tappar sans och vett? Vad är det för en inbyggd paradox som gör att reaktionerna blir än mer hatiska när det upptäcks att förövarna själva är barn? Vilken rationellt tänkande vuxen tror på allvar att barn är godare än vuxna, att de har spärrar som vuxna saknar?
Jag förmanar min äldste son. Ger honom mycket beröm. För de senaste dagarna tycks han ha hittat något. Behärskning och impulskontroll. Det har hänt flera gånger att lillebror klippt till utan att storebror genast slagit tillbaka.
Behärskning och impulskontroll. När man är fem år. När man är tio år. När man är fyrtio år. Själv måste jag fortfarande sätta mig på händerna ibland.
Det är inte lätt att vara människa. Jag kastar då inte första stenen.
Du är mycket klok som tänker så. Barn är människor och inte en annan art. Man är samma människa hela livet, även om man förhoppningsvis får insikter längs vägen.
SvaraRaderaJag kan skriva långt om detta, men nöjer mig med att konstatera att man kommer långt med att ituta sina egna barn goda, medmänskliga tankar, och bejaka snällhet och ickevåld.
Jag kommer ihåg händelsen, men nu, efter att ha läst om fallet, mår jag så dåligt av vetskapen vad som hände med den lille och hur han måste ha känt.
SvaraRaderaKunde inte sova inatt pga av det. Fruktansvärt.
Vet att de två förövarna måste ha mått, och säkerligen mår, fruktansvärt dåligt men det är ingen ursäkt och inte heller tröst för pojkens föräldrar.
Fast nu tycker jag att du gör en logisk eller kanske moralisk kullerbytta. Ursäkt eller tröst för offrets föräldrar har inget med saken att göra. Ja, det helt vidrigt att tänka på vad tvååringen utsattes för. Nästan lika vidrigt är att tänka på de två barn som ställdes inför rätta som om de hade varit vuxna, som skildes från sina föräldrar, som utsattes för en massiv hatkampanj. Och detta av ett samhälle som kallar sig civiliserat.
SvaraRaderaSenare i debatten tog man också upp frågan om the Liverpool 38 (tror jag de kallas), det 40-tal vuxna som iakttog pojkarna gå iväg med sitt offer, men som struntade i att ingripa. De har varken straffats eller hängts ut.
Jag förstår hur du menar och jag tänker nog inte riktigt klart, för jag är uppriktigt och fruktansvärt upprörd över händelsen, kan inte sluta tänka på pojken.
SvaraRaderaHelt klart är de två förövarna offer för samhället, både före och efter det som hände. De 38 vuxna har ett stort ansvar för det som skedde, det håller jag med om.
Nu ska jag få bort händelsen ur huvudet så jag kan få sova om nätterna!