Typiskt

Ingen av oss har varit sjuk på länge, berättar jag lyckligt för besökande vänner. Jag minns knappt när det var senast. Inte sedan jag började jobba i maj i alla fall.

Några dagar senare reser vi till Legoland med samma vänner och ett annat par, och deras barn. Sex vuxna och fem barn i sällskapet. Första morgonen vaknar O med halsont och feber. Ett halsont som inte är av denna värld. Jag står pall ytterligare två dagar, sedan däckar jag, därefter Y. Q klarar sig bäst med lite halsont och lite snuva.

Typiskt.

Å andra sidan. En typiskt bra grej är att göra en sådan här resa med goda vänner som också har barn. För när O eller jag, trots fortifiering med Ipren och Alvedon, inte orkar mer utan måste gå hem och lägga oss, finns det förstärkning och resurser att få. Att passa två femåringar eller tre går egentligen på ett ut. Och tvååringen, han hänger liksom med av bara farten. Tills han säckar ihop i sin vagn och sover några timmar.

Hemma igen, med ännu värkande halsar*, konstaterar vi att det blev en rätt lyckad semester ändå.

* Misstänkt diagnos är höstblåsor. Visserligen har Q därmed haft det tre gånger, och Y och jag två men det stämmer rätt bra eftersom O är den som blivit sjukast. Finns det månne många virusstammar?