Finns det några kunniga trädgårdsfantaster bland mina läsare? Jag behöver inspiration.
Förr, i mitt förra liv, det som levdes i ett litet gult hus i Göteborg, var jag entusiastisk trädgårdsägare. Jag fixade och donade och påtade och grävde. Sådde fröplantor och satte lökar och hade mig. Ett och annat projekt blev misslyckat men de flesta blev riktigt bra. Eller är det minnet som spelar mig ett spratt? Det jag minns är i alla fall en lummig trädgård på en sluttning, där kersen visserligen var en plåga men där rhododendronhäckarna tornade högre än huset, där luktärterna klättrade och doftade, där lisorna skimrade i skuggrabatten, där tobak svajade i vinden, där djupröda lejongap tävlade med brandliljor om att fånga aftonsolens glöd. Och så vidare. (Jag blir så tagen av mitt eget bildspråk att jag glömmer bort att huset låg på en sluttning mot öster, tji aftonsol med andra ord.)
Sedan vidtog några års exil under vilka jag saknade trädgården oerhört. Så fick vi Q, och så småningom blev vi med trädgård igen. Först en, vid sommarstugan. Sedan ytterligare en, vid radhuset.
Den senare består strängt taget av tre rabatter. De är långt ifrån perfekta men med ganska liten insats går det att få dem snygga. Jag tjofsar ner massor av lök på hösten och förra året satte jag en del perenner (löjtnantshjärta, hosta, nävor, höstanemon och en pion) som börjar växa till sig. Och så lite pelargoner i krukor. Klart!
Min andra trädgård är mitt sorgebarn. Första året arbetade jag ivrigt om än möjligen något planlöst. Resultatet uteblev fullständigt. Av mina frösådder blev noll och intet. Lökarna jag planterade vågade sig knappt upp. Jag förstod ingenting, och gör det knappt ännu. Men O försäkrar mig att jag tillbringade i stort sett all ledig tid i vår trädgård i Göteborg, medan det sedan Q:s inträde i våra liv handlar om några timmar på våren och några på hösten.
Det är säkert sant, och vad värre är så har min glädje och entusiasm försvunnit fullständigt. Hur får man tillbaka den?
Förra året drog jag ner ambitionen kraftigt. Två rabatter ska jag ägna mig åt och försöka få snygga. Resten av tomten får se ut som den gör - gulnat gräs och olika sorters fetknoppar. Jo, för detta är ingen lummig trädgård, den är karg, jordfattig och solig.
I år är det en enda växt som har prunkat, och det är lavendeln jag köpte för två år sedan. Den står i en av rabatterna, som är en klippskreva fylld med jord, och blommar så det står härliga till.
Jag vill gärna hitta glädjen och inspirationen igen. Imorgon ska jag kanske ta mig till en trädgårdsbutik. Vad trivs tillsammans med lavendel? Vad trivs i en torr, solig trädgård, med för lite jord och för lite skötsel?
Ja du... Mycket sol i kombination med för lite jord är typ kaktusar... :) Du orkar inte jordförbättra? En kompost får det plats möjligtvis?, då blir det kanonjord för inga pengar alls även om det tar tid.
SvaraRaderaAnnars kan jag komma på purpurklätt som självsår sig, spansknäva som blommar länge, blodnäva tror jag klarar torka rätt ok också. En näva som blommar från juni-september är Rozanne men jag vet inte hur torktålig den är. Lammöron tål i princip vad som helst och även daggkåpa. Gamla sorter av dagliljor tål rätt mycket de med. En häftig men kortlivad (bienn) som frösår sig själv är kardvädd. Digitalis och kungsljus är också anspråkslösa.
Toppen, toppen! Ja, det finns några förskrämda daggkåpor, det gör det ju. Näva och lammöron, det ska jag komma ihåg.
SvaraRaderaJovisst borde jag jordförbättra. OCh kompost har vi. Det ska bara göras någon gång i en avlägsen framtid då tiden och motivationen kommer skuttande.
Kom på en sak till! Om du har en gräsmatta och får gräsklipp, kan du lägga detta i rabatterna. Ett lager med gräsklipp är dels otroligt bra jordförbättring, dels håller det fukt om det är torrt och soligt! Lycka till med inspirationen och motivationen!
SvaraRaderaAndra kryddväxter, väl? De tycker allmänt om soligt, torrt och magert.
SvaraRaderaDet där med pelargoner i kruka (eller någon annan sommarblomma man tycker om) är ett bra knep för trädgårdar man inte riktigt hinner med. Kan man sätta lite varstans tycker jag.
I skånska trädgårdar är Eva Troedssons trädgårdsspjut ett slående färgstarkt komplement. Trivs i alla jordar, passar särskilt bra ihop med ogräs och sjabbiga väggar. http://www.keramika.nu/
Får jag tillägga att jag känner igen det där med glädjen och inspirationen. Den försvinner när det inte fungerar. Den återkommer när det gör det igen.
SvaraRaderaMm. Jag har i alla fall fått såpass mycket inspiration att jag ska läsa på om jordförbättring. Rabatterna är inte alls stora, så jädra jobbigt kan det inte vara.
SvaraRaderaOch nästa helg åker jag nog till plantskolan och letar lammöron och nävor. Och tittar på vårlökar, det kan man alltid häva ner några stycken. Senblommande och rådjurssäkra ska de vara.
Oj, det var ord och inga visor! Vad intressant. Jättedaggkåpan i min rabatt ser rätt dassig ut, då kan jag ta bort den med gott samvete då. Och jag kan intyga att rönnsumak är ett OTYG. Vilka rotskott! Sibirisk ärtbuske är heller inte särskilt kul.
SvaraRaderaMen akleja och stjärnflocka har jag vid radhuset och gillar högt. Fänrikshjärta har jag försökt med men den tvärdog - "svår att bli av med"?
Det blev förresten en visit till plantskolan och jag kom hem med tre sorters kärleksört, blodnäva, lammöra, rölleka och kantnepeta. Än så länge ser de pigga ut.
Älskar också akleja och stjärnflocka. Men trots att de finns i massor i föräldrahemmet, tämligen bördig skånsk jord, hotar de inte på något sätt att ta över mer än de får. Så det där var en överdriven risk, tycker jag.
SvaraRaderaDäremot betraktade jag kanadensiska trädgårdar med en slags brokbladig kirskål med ett leende i mjugg. Den lär ha planterats en gång från början. Man får spränga en atombomb och täcka över med asfalt i tio år om man ska få bort den.
Kärleksört, blodnäva, lammöra, rölleka och kantnepeta låter underbart.