Vi sitter på jobbet och småsnackar över en kopp kaffe. Jag frågar de andra om de känner till något bra program för att lagra bilder på nätet, som man kan dela med släkt och vänner. Jag orkar inte uppdatera vår gamla reseblogg från Korearesorna med vardagsbilder, fast jag vet att både mamma och svärmor älskar att titta på bilderna och går in där minst varje dag. Jag säger något om att vi startade resebloggen när vi åkte för att hämta äldste sonen i Korea.
Min chef (som jag gillar högt och rent) vänder sig till den nyanställde killen som jobbar sin första dag idag, och förklarar:
- Helga har två adoptivbarn.
Och jag blir lite sur. Över formuleringen, jag gillar inte ordet adoptivbarn, väljer hellre att säga att jag har två adopterade barn, eller ännu hellre att jag har adopterat två barn. Över att hon ser sig nödgad att förklara.
Men jag säger inget. Borde jag ha gjort det?
Nä. Inte om det var en enstaka gång. Även en bra chef kan uttrycka sig en aning klumpigt ibland.
SvaraRaderaDet är nog som att säga "kvinnligt företagande" eller "kvinnors företagande". Ingenting man reflekterar över egentligen förrän man får upp ögonen för de olika betydelserna.
SvaraRaderaAtt du har adopterade barn kanske kunde vara av vikt för den killen på något vis? Eller trodde hon att det skulle vara en bra icebreaker?
Men jag tycker att det var bra att du lät det passera, man kan helt enkelt inte ta alla diskussioner.
För den "oinsatte" så tror jag att adoptivbarn och adopterat barn är synonomer. I alla fall är det det för mig. Jag är mamma till tre barn, varav ett inte lever, och jag får ofta höra att jag har två barn, är tvåbarnsmamma osv. Det känns, varje gång, men det är sällan som jag orkar ta diskussionen. Ibland gör jag det, men oftast inte. Jag tänker att JAG i alla fall vet hur det är, egentligen. Och det räcker.
SvaraRaderaJag har fått ett fint uppdrag, nämligen att vara referent åt min mans syster och hennes man. De håller just nu på med hemutredningen för att få adoptera ett barn. Om du har tid så vore det väldigt snällt om du hade lust att skriva ett par rader om tips och rad vad ett sånt brev ska innehålla?
Tack för en bra blogg.
/LR
Nej, vad skulle varit vitsen med att genera din chef där och då? Syftet med att säga ifrån vore väl att visa hur du känner och att framföra att du uppskattar om chefen använder begrepp som passar dig bäst, och motivera varför. Det kan du ju göra när ingen annan lyssnar, och på ett sätt som inte får chefen att känna sig bortgjord. Jag är också oinsatt och hade inte reflekterat över ordet, och hade känt mig orättvist behandlad om någon rättat mig inför andra. Jag hade känt det som att man uppfattat att jag använt en nedsättande term med avsikt, och blivit sårad av det.
SvaraRaderaJag tycker alltså att du ska ta chefen åt sidan vid lämpligt tillfälle och förklara hur du känner, men också att du förstår att hon/han inte menat något illa.
Man kunde ju tro att den nyanställde killen kanske kunde räkna ut det hela själv, utan förtydligande kommentarer. Den som hämtar sin son i Korea verkar ju som en som är ute i adoptionsärenden...
SvaraRaderaJag tycker att det är lite kul/sorgligt att ämnet är så laddat, att din chef vill förtydliga. Ungefär som när en kille säger att jag och min man gjorde det och det, så måste någon hjälpa alla andra genom queerdjungeln genom att meddela att "A är gift med en annan man". Som om folk inte kunde lista ut det på egen hand. Själv får jag ibland höra att jag är adoptivmamma och jag ogillar det. Jag är mamma till en pojke som vi har adopterat. Ingen speciell sorts mamma, han är inget speciellt sorts barn. Han är mitt barn, bara. Som vi har adopterat. Men jag brukar inte kommentera det heller.
Sista Anonym, tack för att du förklarade för mig varför jag blev irriterad, det hade jag inte kläm på själv. Att ämnet är så laddat att man måste förklara, precis. Jag gillar inte heller att bli etiketterad som adoptivmamma.
SvaraRaderaNi har givetvis rätt allihop, det var bra att jag lät det passera. Jag tror inte heller att jag ska ta upp det med chefen i enrum, så viktigt är det inte. Jag tror mer på att själv använda de ord jag föredrar och hoppas att andra så småningom tar efter. Man kan inte stå på barrikaderna jämt.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHåller med de övriga. Har du förresten testat med dropbox för att dela dina bilder?
SvaraRaderaNej alla strider kan inte tas men ibland måste man ändå bara ta chansen. Jag som är mamma till två alldeles egna barn från Korea fick av en tant, som en gång för länge sen var aktiv i samma förening som jag, i går kommentaren när hon stöter på mig i en gång på väg ut i verkstan:
SvaraRadera" Hur var det nu Kakan, fick du några egna barn sen?"
Varpå jag faktiskt inte kunde hhålla mig utan svarade med ett brett leende:
"Jodå det fick jag, två alldles egna födda i Korea"