Är ni mogna för ett citat till? Detta är från en bok jag nyss har avslutat och som jag blev ganska imponerad och betryckt av. Betryckt, av flera skäl.
Kattarp, år 1859
Nu ska jag berätta. Det är september och en man som kallas för skräddarmästaren går över sin gård i den lilla byn Kattarp. Han är storväxt och mörksvettig om halsen och ryggen. Trots den svåra, åsktunga hettan är han klädd i fodrad väst med präktiga bröstfickor. Han bär en brun påse och kring hans ben rör sig en katt oroligt. Mannen går till den fuktiga platsen under kattlekan, busken med vitrosa blommor och smala, långa blad. Där i den lösa marken har han grävt en grop. Genomskinliga rop hörs från säcken när han lägger ned den. Katten går av och an, slingrar sig runt benen på skräddaren då han, som han alltid gör, begraver hennes ungar under jord och sand.
--
Denna eftermiddag kommer en pojke åkande från Fårabäck, Sallerups socken. Han är faderlös och ska bli lärling hos gubben. Far är död, som mamma sade när hon väckte honom den morgonen och bakom henne stod Christina och Frederick med tjocka, gråa ansikten. Och han hade tittat på henne och frågat, Mamma, vart går de döda, och hon hade svarat, Inte någonstans, de blir alltid kvar. Och sedan dess hade han tänkt att pappan fortfarande var där, fanns någonstans i huset, gömd innanför skikten av tapeter och väggar där han satt som en fukt, en imma, eller vad vålnader nu består av. Där satt han i sin otydliga skepnad och betraktade dem alla genom en mörk spegel. Även i denna stund, när kärran stannar framför skräddarens hus, tycker han att han förnimmer faderns blick genom spegeln, försiktigt sökande över axlarna, ryggen.
Gossen blir stående inför skräddarens mörka tegelhus. Håller sin väska av trä tätt intill magen.
Åskan lutar sig mot slätten, mjukt kvävande. Han hör en katt jama någonstans ifrån.
Skräddarmästaren kommer runt huset. Ser på gossen.
- Så det är dig jag har fått.
Intressant huvudperson, men skeptiskt inställd till författaren, och därför ej läst. Än. Du kanske kan övertyga mig?
SvaraRaderaRwandamammans ord skulle kunna vara mina. För författaren har väl skrivit både ett och annat innan, först ensam om andra kända personer, sedan i konstellation som i sig själv blivit mycket omskriven?
SvaraRaderaMen vad duktiga ni är! Jag tror att ni har prickat rätt båda två.
SvaraRaderaJa, denna bok är klart mer läsvärd än det som skrivits under pseudonym och sålt i stora upplagor. Därav hälften av min beklämdhet.
Visst är vi duktiga ;-) Du var ju rätt generös med ett flera gånger om upprepat nyckelord.
SvaraRaderaOn a completely different note, eller kanske inte helt och fullt ändå, och till er bägge:
Nu har jag beställt The Woman's Room. Visst var det väl ni två som nickade jakande till att läsa den tillsammans?
Jag har nu blivit extra taggad eftersom jag fick en kommentar till en kommentar som jag ler en aning beskt åt. På en blogg kom frågan upp om hur särskilda rum för kvinnor på hotell skulle se ut, om det nu över huvud taget skulle has sådana.
Jag är högst ambivalent till hela idén om särskilt ditten eller datten för män och kvinnor, om det inte rör sig om rent fysiska skillnader. Men jag kommenterade i alla fall, med att det vore väl intressant om man vågade sig på att utrusta dessa speciella kvinnorum (där man förväntas hitta damtidningar och fluffiga tofflor, antar jag) med ett exemplar vardera av A Room of One's Own och The Women's Room. Och fick svaret av en annan kommentator att bevare mig väl det luktar sjuttiotal och Gudrun Schyman.
Jag blir förbanne mig lika perplex och lätt förbannad var gång jag inser att det finns folk som anser att feminism är sjuttiotal och ute, miljömedvetenhet är åttiotal och ute, frågor om social rättvisa är sjuttiotal och ute och så vidare.
Den inställningen har uppenbarligen inte författaren till citatet, av ämnesvalet att döma. Rösträtt och sånt, det är väl tidigt nittonhundratal och ute?
Ursäkta min indignerade utvikning...
Håller med dig,Annannan.
SvaraRaderaOch så vill höra mer om din beklämdhet, Helga.
Jag fick förresten googla för att fatta vilken bok det var.
Förstod av kommentarerna vem som är författaren, men jag fick också googla fram själva boken...
SvaraRaderaNär jag var ung var jag intresserad av astronomi, så jag skulle nog hellre läsa hennes första bok än den citerade. Har någon här läst och gillat den?
annannan: Jadå, Women's Room är härhemma (och relativt nyläst/omläst). Som gammal rödstrumpa läste jag den första gången redan på 70-talet... Lustigt nog hittade jag nu inte igen två av mina detaljminnen från bokens innehåll så jag undrar om jag minns fel eller om de censurerats bort i den nyare upplagan?
SvaraRaderaFörresten - om hotellrum för kvinnor: jag väljer iaf helst bort "porrbadrum", dvs duschutrymme med en stor glasruta ut till själva sovrummet...
SvaraRaderaRwandamamman: Ja hu. På hotell i Berlin (Alexanderplatz, minns inte namnet på hotellet) hade vi glasvägg mellan _toaletten_ och rummet. Faecofili, finns det?
SvaraRaderaKoprofag finns det något som heter, googla på det ni ;-)
SvaraRaderaJag förstår verkligen din indignation, annannan!
Förutom att det är sorgligt att ACA måste skriva skitdeckare för att tjäna pengar, när hon uppenbarligen är kapabel att skriva mycket bättre saker, så var boken också sorglig. Den skildrade fattigdom på ett sätt som gjorde riktigt ont. Att vara så fattig att man måste lämna bort sina barn var ett tema som återkom flera gånger. Och det rister i mig när jag läser om det.
Och ja, jag läser gärna The Women's Room! Passar utmärkt, jag behöver buss-och tåglektyr!
SvaraRaderaVem är det? Jag har ingen aning!
SvaraRaderaLisa
OK, dags att avslöja. Mäster av Alexandra Coelho Ahndoril, om August Palm. Mycket läsvärd, och hade gärna fått vara längre! Palm måste ha varit en mycket karismatisk person.
SvaraRaderaOm jag inte minns fel har hon skrivit om Tycho Brahe, debutromanen. Och jag har hört henne läsa ett utdrag på skrivarkursen vi båda gick på universitetet! (Fast vi gick i olika grupper)
SvaraRaderaLisa