Sitter i bilen och lyssnar på Amy Winehouse och tänker på helgens förspillda liv och det meninglösa som det inte finns några ord för, och också något annat som jag skulle vilja men inte kan skriva om. Fast det nog bara är ord som hjälper.
Men orden kan ibland också bli för många.
Man kan aldrig ändra en annan människa. Den enda man kan förändra är sig själv. Eller möjligen omständigheterna man lever under. Eller så sansar man sig, slutar ifrågasätta, vilar i nuet och biter ihop och tänker att det går väl över.
Kafka hade inte heller så roligt. Exakt hur roligt borde livet vara egentligen?
Det är den där jävla balansen som gäckar mig igen.
Men orden kan ibland också bli för många.
Man kan aldrig ändra en annan människa. Den enda man kan förändra är sig själv. Eller möjligen omständigheterna man lever under. Eller så sansar man sig, slutar ifrågasätta, vilar i nuet och biter ihop och tänker att det går väl över.
Kafka hade inte heller så roligt. Exakt hur roligt borde livet vara egentligen?
Det är den där jävla balansen som gäckar mig igen.
posted from Bloggeroid
Väl summerat, Helga. Jag läser ofta men kommenterar sällan. Du inspirerar mig, och efter många av dina inlägg känner även jag mig lite klokare. Jag tror banne mig du smittar!
SvaraRaderaFramför allt finner jag något slag av underlig tröst i frågan Exakt hur roligt borde livet vara egentligen?