En naken huldra gick här nyss förbi,
och ännu viskar vägens pil därom,
hon bar ej slånens blommor i sin famn,
och ändå blommar slånen, där hon kom,
hon nämnde ingen jordfödd älsklings namn,
och ändå ekar allt av het musik.
Men dessa trolskt försvunna vita snår
och dessa pilvedsflöjters hedna skrik
blott den förstår, som under molnen går
och tigger himlens vindar om besked
var natt, när mossens isar går itu,
om varför bröstet aldrig kan få fred
av vårlig törst till blom och sång ännu. -
En naken huldra gick här nyss förbi.
Nej, någon naken huldra var det inte, det var bara en träningsklädd Helga som gick hemåt i den kalla majkvällen.
Men slånen blommar.
Huldra, ett av språkets vackraste ord förresten?
Åh, blommande slånbärssnår! Nästan det enda jag saknar från barndomens landskap när jag nu istället bor på "Sveriges framsida"
SvaraRaderaNä inte här, vi har klimatzon 4 häruppe i skogen. Fast finns inte på Dalboslätten heller av någon anledning jag inte känner till.
SvaraRadera