Rätta knycken äntligen?

Jag är så in i bänken trött att jag inte orkar formulera mig ordentligt. Men så här är det.

Idag skrev jag på anställningskontrakt.

Efter att ha förhandlat upp min lön med 3000 kr. Nu kommer jag att tjäna sextusen mer än på mitt förra jobb.

Min blivande närmaste chef och jag träffades i tisdags och drack kaffe och pratade en timme. Vad kan jag säga? Om hon är som hon verkar så blir hon den bästa chef jag har haft.

Hon inledde med att säga att det inte är viktigt var och när man jobbar, det viktiga är hur man jobbar. Och att jobbet ska gå att kombinera med småbarnsliv. Hon har tre barn själv.

Dessutom känner hon VD:n för företaget väl, och har valt att jobba för honom eftersom han är bra. Jag litar på hennes omdöme.

Mer då? Det är roliga grejer jag kommer att jobba med. Ett brett urval av produkter inom alla möjliga branscher.

Resa? Det kommer jag att bli tvungen att göra, men med måtta. Inga brandkårsutryckningar över halva världen. Men en resa till Asien lär det bli innan året är slut. Och kanske ett par neråt Europa.

När vi skrivit på ledsagade VD:n mig runt kontoret så att jag fick hälsa på alla. Alla önskade mig välkommen. Stämningen verkar trevlig. Jag kommer inte att vara yngst men defintivt inte äldst heller. Och jag var den tredje kvinnan att anställas den här veckan.

Just nu bäst av allt är att jag börjar i maj. Jag har en ljuvlig månad av ledighet framför mig. Utan jobbsök, utan oro.

Jag är glad.