Hur det var

Mamma, berätta om när ni fick mig, säger Q sömnigt när han ligger på min arm och vi läst färdigt och lampan är släckt.

Jag berättar. Historien som många av mina läsare har följt hela vägen. Om hur vi längtade efter en bebis från Korea, men att det verkade vara svårt. Men hur telefonen ändå ringde (i verkligheten var det jag som ringde men allt för dramaturgin!) på Sommarön och damen på AC sa "Det finns en liten gosse, han är född i mars.". Hur vi väntade på fotona som skulle komma med posten. Att vi hade bestämt att vår pojke skulle heta Q efter farfar, och att vi när vi såg honom kände att jaa, där är Q. Att han var världens sötaste bebis med stora tjocka kinder. Att det syntes på bilderna hur mycket hans fostermamma tyckte om honom, och hur bra han hade det hos henne. Att hans koreanska namn betyder välsignad skatt, något mycket fint.

Så var det när vi fick dig, och såg dig för första gången. Sedan dess har jag varit din mamma. En annan gång berättar jag om när vi träffades för första gången.

Q sover.