Nu har jag en ny mobil. Med kontantkort och ett lätt nummer som jag redan lärt mig utantill. Pekskärm och Spotify Premium minsann. Lite lagom plastigt, tjejigt rosa skal som kontrast till den superseriösa metallblaffan jag hade innan. Jo, för detta är ju min privata mobil.
Ändå har jag tillbringat de senaste timmarna i soffan, yttrande osande eder. Jag har av misstag råkat ringa både mamma, pappa och Nummerupplysningen. Jag har inte lyckats aktivera röstbrevlådan ännu, eller hitta ett fiffigt sätt att skicka ut mass-SMS med mitt nya nummer. Inget funkar som jag är van vid, detta är en Sony Ericsson och jag har haft Nokia de senaste sex åren. Den är säkert inte sämre, bara annorlunda. Och just nu gillar jag inte annorlunda. Vill slippa lära om och lära nytt.
Kan det vara för att jag har fyllt fyrtio?
Gudars! Det låter underbart att även en ingenjör kan känna så. Jag tycker att det är apjobbigt att lära sig ny vardagsteknik. Har inte tid, inte ork. Det finns så mycket intressantare saker att göra än att sätta sig in i hur mobilen, av alla jävla saker, fungerar.
SvaraRaderaSvårt att lära sig en ny mobil. Första kvällen med nya mobilen råkade jag ringa upp två personer jag inte pratat med på över ett år - klockan 22.30 på kvällen. Inte helt uppskattat, kanske...
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHa, jag har enklaste modellen av Nokia, dessutom kopt i Afrika. Anvander den till att ringa med och skicka SMS. Basta.
SvaraRaderaIdag har vi dock just haft kurs om GPS, Motorola-radio, satellittelefon, satellitmodem och annat. Samt Alpha, Bravo, Charlie, Delta, osv. Men da ar det ju i jobbet.
Jag har också en superenkel och gammal Nokia.
SvaraRaderaMen bara en helt anspråkslös fråga: Varför bytte du märke??
SvaraRaderaundrar hon som tycker precis som Maja ovan.
och du kanske kan byta tillbaka?
Hmm---har haft Nokia och bytte till SE ett tag, men sorry, det gick inte. ORKADE inte tröska mig igenom den absolut nödvändiga manualen, lära mig T9 (vilket s-ttyg det är!), lära om alltihop....så nu blev det en iPhone. Stor och klumpig, javisst. MEN användarvänlig så det förslår. Har inte öppnat manualen! Det går ändå!
SvaraRaderaÄsch, det är inte så farligt. Jag hade problem med Nokia också för sex år sedan när jag fick min första.
SvaraRaderaVarför jag bytte? Tja, för att det var ett bra erbjudande på SE. För att det känns lite sentimentalt och rätt, jag har ju jobbat på Ericsson förr i världen. För att det känns rätt. I jobbet jag lämnar nu har jag haft daglig kontakt med en viss finsk mobiltillverkare, oklart vilken.
Manualen har jag inte öppnat. Det är ju det absolut sista alternativet. Men i nödfall gör jag det också. Ingen apparat ska besegra mig!
tror inte det ar aldersrelsterat. Har precis lyckats andra till kinesiskt tangetbord och forlorat de bokstaver med prickar ovanfor. har haft nokia i manga år (haha, ÄNTLIGEN hittade jag rätt inställningsjävel, det vet väl alla att indatametod betyder tangentbord?!)
SvaraRaderaIaf, köpte en xperia och har insett att denna telefon talar inte om nåt i onödan emedan nokia är ganska informativ. Jag är 10 år yngre än dig, så det har inte med ålder att göra.. ;-)