Citatquiz: utantillärning!

Redan före min tid hade utantillpluggandet avskaffats i undervisningen. I folkskolan fick vi väl slå i oss en del psalmverser, men mer var det inte. Hunnen till den ålder då det inte med bästa vilja längre är möjligt att få en text att fastna i huvudet beklagar jag detta allt mer, jag tycker liksom Olof Lagercrantz att barns förmåga till utantillärande borde tas till vara. Man borde stoppa i dem det yppersta av vad litteraturen rymmer, en andlig matsäck av sådant som tål att slita på ett helt liv, och göra det medan tid är: efter tio blir det allt svårare, efter tjugo är det för sent.

Somligt blev ändå utantillkunskaper av sig självt, annat slog jag i mig på eget initiativ, bara för att jag tyckte om det eller för att imponera. Men urvalet blev på det viset bisarrt, och Fänrik Ståls sägner fatalt överrepresenterade: Sven Duva, Döbeln vid Jutas, Soldatgossen.... Skolöverstyrelsen kunde knappt ha gjort det sämre om den hade satt ihop en lista.

Nu är alltså detta det invärtes bibliotek jag har att leva med resten av mitt liv. På bussen när det är för trångt att veckla ut en tidning, i väntsoffan på posten, under cykeltrampandet den gamla vanliga vägen till jobbet, vad är det då jag har tillgång till i huvudet? Stumpar mest, ramsor, stänk och flikar. Men huvudbiblioteket har också en hylla märkt Hoa och Hoc som inte är alldeles tom: den är min största tillgång.

Vem skriver dessa kloka ord? Om du vet, lämna gärna en listig ledtråd för att vägleda alternativt förbrylla de läsare som inte är lika upplysta som du! Är det för svårt kan jag på förfrågan bistå med ett par, ledtrådar alltså.

Bonusfråga: vad önskar du att du själv kunde utantill, och vad skulle du i ljuset av detta vilja ge dina barn till andlig matsäck? Själv ska jag fundera och återkomma med mitt svar.