Tillbud

Q lekte i sitt rum idag med dörren stängd, som han ofta gör för att slippa klåfingrig lillebror. Vi hörde ett rejält brak och sedan hjärtskärande skrik. Han hade trillat ner från sin våningssäng med ansiktet före.

Strömmande näsblod och ylande vrål. Det skrämde mig mest, att jag knappt fick kontakt med honom, min pojke som annars ruskar av sig det mesta. Så vi åkte faktiskt till akuten. Väl framme började den gamla vanliga Q komma tillbaka igen (Jag tappade fotfästet, förklarade han värdigt för doktorn), men doktorn undersökte noga och verkade inte tycka att vi kommit i onödan. Ett par rejäla skrubbsår och svullnad över tinningen blev det.

Doktorn: Vilken sorts golv föll han på?
Jag: Trägolv med matta.
Q: Hård matta!

Så passade jag på att visa upp hans brännsår också som han fick på armen för en vecka sedan när han hjälpte pappa grädda pannkakor. En blåsa av en femkronas storlek som nu blivit ett sår. Men det var torrt och fint och vi fick ett specialförband som ska sitta på i en vecka.

Efter dessa strapatser åkte vi till leksaksaffären och köpte några Bakugan. Vet ni inte vad det är? Var glada för det. Ett djävulens påfund, närmare bestämt små plastbollar som utvecklas till märkliga formationer när man kastar dem i golvet. Som gjorda för att tappa bort. Ohemult dyra. Finns i massor av varianter, och den man har köpt är förstås alltid fel.

Mitt erbjudande att istället köpa en kartong Duplo med bil och husvagn (tre gånger dyrare) förkastades direkt. Fast det förstås, jag var ju dum nog att dra århundradets sämsta argument, att då kan lillebror också vara med och leka.