Jag läste den här krönikan imorse, medan jag matade Y med välling.
Alldeles nyss har jag sett filmen. Den var mycket välgjord och gripande, och mina tårar rann. Fast förmodligen inte över samma sak som alla andras.
Jag grät när den ene faderns bakgrund beskrevs, han som inte ville ha tillbaka det barn som visade sig vara hans biologiska. Man ska inte flytta barn i onödan, menade han, och det hade han goda skäl till. Barn till en ensamstående mor i Stockholm som inte klarade att ta hand om honom. Fosterbarn hos en familj i Västerbotten. Skickad fram och tillbaka några gånger.
Jag grät också när den gamla kvinnan, modern i den ena familjen, hon som trots misstro och motstånd stod på sig och hävdade att en förväxling skett, vände sig till sonen, den tillbakabytte, och frågade om han tyckte att hon gjort fel. Han som fått byta familj vid sju års ålder, som skrikande och sparkande hämtats av polis, som gått till sjöss som sjuttonåring. Han såg vänligt på henne och svarade nej. Vad annars hade han kunnat svara?
Tillbaka till Y och vällingen. Fått fel barn? Någon annans barn? Något som skaver?
Nej. Här skaver det inte. Jag ser in i Y:s svarta brunnar till ögon, ser mitt hår och taklampan speglas i dem, drunknar nästan. Faktiskt. Fast det varit och är kämpigt så skaver det inte.
Den dag du och din bror börjar intressera er för er härkomst, ska jag också vara intresserad och behjälplig. Om ni vill. Men jag vet. Ni är mina. Jag är er. Det finns andra mödrar på andra sidan jorden, jag utesluter inte dem. Jag hoppas att ni får träffa dem, om ni vill. Jag är gärna med då, om jag får.
Men ni är mina och jag är er. Alltid. Tänk så enkelt det kan vara ändå.
Fäller en tår.
SvaraRaderaDu skriver så fint!
Vi såg också det programmet... så hemskt - alla de gånger de bytte barnen sinsemellan fast sköterskan sa att det inte skett någon förväxling.
Gott slut på dig Helga och ett gott nytt år! Hoppas vi får följa dina tankar och familjehändelser under nästa år också!
Vad fint du skriver. Så självklart! Om gud är god och oddsen är på vår sida, blir jag mamma i augusti. Utan att dela en enda gen med barnet. Jag önskar mig ditt självklara sätt att förklara hur jag känner. Tack för orden!!
SvaraRaderaLäser hungrigt alla dina inlägg och känner mig alltid fylld av en slags lugn, en bekräftan på att det är ett helt vanligt familjeliv även där det finns barn med ett ursprung annat än vårt.
SvaraRaderaEtt vanligt liv med upp och ner, tankar, ledsamheter och ohejdad glädje och kärlek.
Tack, för att du delar med dig av din vardag. Den har kommit att bli viktig för mig i min väntan på att bli en större familj.
Exakt så är det! Du skriver så himla bra.
SvaraRaderaKram från Anka, som slösurfar till ljudet av tre olika snarkningar från "stora sängen" (som är alldeles för liten)