2010-12-01

Han kan gå

Han kan gå, han kan gå!
Att vi två
skulle få
en liten pojke som kan gå!


Och som inte är glutenintolerant. Varför han skriker på nätterna är fortfarande en öppen fråga.


Äras den som äras bör, Hugo Hamilton har skrivit den här versen, den finns i boken För barn och barnbarn.

6 kommentarer:

  1. Å grattis!!!!
    Kanske har hans fuzzy nätter varit lite p g a detta med gångne. Många barn sover ju extra dåligt just innan sådana här utevecklingssteg. Och just krypa och gång har jag förstått är extra jobbigt och frustrerande för dem innan de fått kläm på.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Men gud så häftigt! Tänk om det där kommer hända oss en dag, att få se sin pojke ta sina första steg. Känns så avlägset. Å antagligen är vårt barn så stort att det redan kan gå när det kommer.

    SvaraRadera
  3. Pi - första gången på skidor smäller högt också! ( för att inte tala om första slängpussen, första MAMMA!

    Heja Y! Vad härligt!/Stella

    SvaraRadera
  4. Och han kan inte bara gå, han kan dratta omkull utan att bli arg och vet hur han ska göra för att komma upp igen, ser det ut som.

    Stort!

    Och vet vi inte alla hur hemska och uppskakande mardrömmar kan vara och att det bara är på nätterna man har dem?

    SvaraRadera
  5. Ånej, det där var ett högst kontrollerat knäfall för att plocka upp den vindruva jag placerat ut som lockbete. Det uppdragna högerbenet på slutet är ett stilprov på Y:s krypmetod. När han får riktigt bråttom skjuter han extra fart med foten i golvet.

    Natten som gick var förresten helt överjävlig till att börja med. Y somnade lugnt, vaknade vid midnatt och skrek hysteriskt i nästan två timmar. Vi försökte lugna och trösta, han bara vrålade och klättrade på oss. Så erinrade jag mig att jag skymtat lite nya vita glimtar i hans mun häromdagen. Mer tänder? Fram med Iprenflaskan. Y sög i sig och somnade. O vaknade av väckarklockan fem timmar senare, visste knappt var han var eller vad han hette. Bredvid låg Y, fridfullt sovande. (Jag hade någon timma innan kallats till Q:s säng och sov där). Så lugnt som denna andra natthalva har vi knappt haft det sedan vi fick honom.

    SvaraRadera
  6. Ja, så klart är det så!

    Jag är förresten oerhört imponerad av hur ni färgmatchar era barn med inredningen. Väldigt snygg trasmatta också.

    SvaraRadera