Jag är helt slut. Förkylning med djävulsk hosta, jobbångest, Q-bråk på dagarna och Y-stök på nätterna dränerar mig.
Dränerar. Ganska bra liknelse. Min terapeut pratar mycket om det, att jag behöver fyllas på för att orka ge till barnen. Så sant. Fast hur tusan det där påfyllandet ska ske har jag inte räknat ut ännu. Det räcker uppenbarligen inte med tretimmars körrepetition och ett Friskispass i veckan.
Hur fyller man på en Helga?
I väntan på att insikten ska drabba mig svarar jag på en sån där utmaning som med jämna mellanrum cirkulerar på nätet.
Fyra TV-program jag ser:
Sopranos, ja jag vet att jag tjatar. I somras när det var Sopranos varje kväll tror jag faktiskt att det bidrog till sömnkaoset. Nu är det i alla fall bara på fredagar.
Veckans brott, jag är ett fan av GW, och det här programmet känns mer seriöst än Efterlyst.
Utöver detta, inte mycket. Nyheterna och lite Bolibompa.
Fyra saker jag gjort idag:
Hostat och snorat.
Sökt ett jobb, ringt uppföljande samtal på ett annat.
Försökt stycka en kyckling (gick sådär)
Spelat Lady Gaga och Mozart för Y (han studsade till den förra och skrattade åt den senare)
Intervjuat Spindelmannen. Jo, det är sant. Han dök plötsligt upp i Q:s rum. Ögonen bakom masken var bruna och mandelformade, men nog var det Spindelmannen alltid.
Fyra saker som jag längtar efter:
Att sova. Länge och ostört.
Helgen, då O är ledig.
Jul, då jag hoppas att O kommer att vara ledig ännu mer.
Att börja jobba igen och lämna över barnvardagen till O.
Fyra saker jag önskar mig:
Ett nytt jobb. Som är både roligt och stimulerande men som inte tar all min kraft.
En slankare kropp.
En au-pair. Nej, jag skojar bara. Faktiskt inte. Bara ibland. Vissa morgnar.
Fyra saker jag avskyr:
Att en släkting till en bekant, som är född i Mellanöstern och som arbetat som en bäver sedan den dag han satte sin fot i Sverige för mer än trettio år sedan, får otrevliga samtal på sin mobil med budskapet att han inte hör hemma här.
Att stolpskott som Camilla Läckberg och Roslund-Hellström som visserligen kan yxa ihop en story men vars prosa framkallar akut illamående, säljer så ohemult bra att de blir ekonomiskt oberoende. Samt att bra författare som paret Ahndoril, inte säljer förrän de skriver en äcklig och totalt orealistisk mordhistoria. Samt att det finns folk som köper all den här skiten, istället för att läsa Sherlock Holmes eller Sjöwall-Wahlöö. Eller Joseph Wambaugh. Eller Dostojevskij.
Att inget förlag har ringt mig och bönfallit mig att skriva mina memoarer. En kvinnlig ingenjör berättar. Eller Hon hade bara en halv livmoder. Eller Allt är mammas fel. Det senare är en dubbelbottnad titel!
Att så vitt skilda personer som Anna Wahlgren (som jag avskyr) och min BVC-sköterska (som jag gillar, och som jag vet vill mig väl) lyckas få mig att känna DÅLIGT SAMVETE för att jag inte lär Y att sova i egen säng, lär honom att känna trygghet i egen säng, lär honom att somna om själv, yadayada. Argast blir jag på mig själv som låter mig påverkas.
Läser en bok om adoption just nu och där finns ett avsnitt om att det kanske inte alls är säkert att det är bäst att barnet ska sova för sig själv. Att de ska sova själv är en devis jag själv alltid gått på men som jag kanske får revidera nu. Återkommer ikväll med bitar ur texten!
SvaraRaderaFattar inte hur ensamstående föräldrar klarar sig, de kan ju ALDRIG få sova eller vila ut ens en liten mikrosekund. Vi får vara glada som har våra respektive att luta oss emot en smula...
Det där var rackarns bra och välförmulerad avskyenden!
SvaraRaderaHeja!
Ang BVC- sköterskan så fattar jag inte hur barnet ska "lära" sig att sängen är tryggheten på natten. Om man nu inte vill lära barnet att tröst och närhet bara erbjuds dagtid mellan 7-22. Hur skall barnet koppla det till "trygghet"?
SvaraRaderaAtt du behöver sömn är sant och själv tror jag på att nån ska finnas nära även nattetid.
Metoderna fungerar säkert, om det bara är sömnen det handlar om.
Hur man än gör som förälder får man dåligt samvete - jag får det varje gång hos logopeden... /Stella
Om man under typ 20 år som vuxen inte ens lyckats lära sig själv helt elementära saker som att för mycket vin gör en trött, att man alltid ska ha med sig bindor i väskan om utifall att och att man blir hungrig på kvällen, hur ska man då kunna "lära" en bebis att han ska KÄNNA SIG trygg? Det fattar inte jag.
SvaraRaderaMin lilla sover oftast som en sten, min stora bökar ofta runt, gnyr, piper och jämrar sig i sömnen. Ändå skulle nog de flesta gissa att han är den tryggaste, och så är han ju störst också. Tanken på att lämna honom ensam när han är ledsen mitt i natten har aldrig slagit mig. Jag tycker att ni gör absolut rätt som låter Y sova med er. Tyvärr har jag dock inga tips på vad man gör åt att man själv blir ett vrak.
Kanske, kanske att vi orkar ta oss hela vägen till er ÖF nästa fredag, alltså den 12. Vad tror du om det?
Kram!
/Anka - nyss hemkommen från Visbyhelg UTAN barn. Världsklass!
Ja du, det där sista är ju helt galet. Jag känner ju ändå att jag har rätt och de har fel, men fan ta dem för det dåliga samvetet som knackar på. Det bästa är att de tjatar om att man stör varandra och att det är därför barnet vaknar. Det är som att de tror att man går och lägger sig klockan sju samtidigt som barnet jämt. Det gör iaf inte jag och trots detta vaknar sonen innan jag gått och lagt mig. Är helt övertygad om att de måste intala sig själva att det är att "lära barnet känna trygghet" som de gör, för att kunna stålsätta sig när barnet skriker i ensamhet och de går in och säger "Godnatt, sov gott", med glad röst med jämna mellanrum". Hur tryggt känns det? Hon är här, fattar inte alls att jag är livrädd och går sedan och lämnar mig ensam i mörkret.
SvaraRaderaMen kanske du skulle behöva en natt hemifrån? För att fylla på. En natt med sovmorgon efter kanske? Tror att det skulle fylla på mig ganska bra iaf.
Jag tänker också mycket på att fylla på just nu. Jag tror att det är en kombination av varierande intryck, intellektuella utmaningar och bekräftelse som är tricket. Träffa intressanta och bra människor kan ju vara ett sätt. Skriva är ett annat, men det vet du kanske redan (när det går bra kan man ju bekräfta sig själv, tycker jag...). Ett kul jobb är ju en given lösning, onekligen.
SvaraRaderaJag håller med om alla dina avskyr-punkter.
Ni gör så otroligt rätt som samsover. Det tvivlar jag inte på med en enda fiber i min kropp. OM det skulle vara en lösning att göra på något annat sätt har det väl knappast med trygghet att göra, utan i så fall någon konkret faktor som temperatur el dyl (vilket jag inte tror, men ändå). Att "lära" barn att sova ensamma - vilket jag tolkar som att man ska bortse från signaler om att de inte vill - handlar ju om att lära dem ge upp.
Jag läser en del och skriver ibland på forumet på sjalbarn.se, där finns det gott om folk av olika sorter, men med schysst barnsyn. Det kan vara skönt som motvikt till samförståndet kring vissa idéer om barn.
Låt Y sova med er!!! Tids nog kommer han "lära" sig att sova själv. Herregud tror knappast att han kommer vilja sova med er för restena v sitt liv. Jag tror att samsovning kan vara otroligt bra. Jag tror aldrig att man kan få för mycket närhet! Närhet ger trygghet. Sedan är den en annan sak om det är så att ert samsovande gör att DU inte kan sova. Då måste ni kanske tänka om lite. Ev försöka att du sover varannan natt eller var tredje ensam i egen säng och O sover med Y? Hur är det nu kommer Q också till er om nätterna?? Då kan det såklart bli lite mer bökigt med logistiken.
SvaraRaderaHoppas du kan finna ett sätt att tanka. Det är viktigt.
Kram!!
Jag sitter och fnissar lite åt era kommentarer. Tack snälla för oreserverat stöd angående sovandet! Vi hankar oss fram. Det är min tappre man som frontar lejonparten av nattstöket.
SvaraRaderaAnka, det låter bra! Bara vi är friska så. Vi hörs av innan!
Tankar om hur man kan "fylla på Helga" och andra icke-utsövda bebis/småbarnsmammor:
SvaraRadera1. få sova
2. få sova
3. få sova
4. få sova
5. frisk luft under en promenad el dyl
6. god, nyttig ej kallnad mat
7. tupplur
Min erfarenhet är att först när de basala behoven är mer uppfyllda så är det en poäng med större utsvävningar. Visst kan man bli piggare och gladare av trevligt umgänge / bio etc men den goda effekten för mig brukar vara kortvarig om jag fortfarande är vråltrött.
(Nu kom 5-åringen och har ont i magen ... "hur känns det?" "det känns som att du ska läsa en saga":))
Maria
Oj, du var en bitter liten människa. Jösses.
SvaraRaderaPeter Hägglöv, välkommen hit. En blogg är inte en riktig blogg förrän trollen har hittat den. Läs gärna John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna för ett trovärdigt psykologiskt porträtt av ett internettroll. Berätta gärna sedan vad du tycker.
SvaraRaderaJag får en känsla av att Peter Hägglöv är en påtårnatrampad liten kränkt författare. Eller låtsasbarnpsykolog.
SvaraRaderaKänner igen irritationen över att det dåliga samvetet drabbar trots att du gör det du känner är rätt. Jag har ibland önskat att jag trodde på femminutersmetoder och Wahlbergskor. Men det gör jag inte. Kan jag inte. Och slipper om tjugo år gråta mig till sömns över att jag lät mina små barn gråta sig till sömns.
Hm. Och här kommer jag och kommenterar pâ en av de mindre sakerna i ett intressant inlägg: Sopranos. Man ska alltsâ inhandla Sopranos?
SvaraRaderamvh,
En som inför hösten är helt utan serier att se och därmed frustrerad.