Så bra! Vad skönt! Vet du, jag kanske övertolkat dig, men när jag läst tidigare om att skriva på papper för nummer två och om förberedelser och adoption har jag tyckt mig läsa mellan raderna att du inte riktigt känt dig redo, att du gärna ville ha ett till barn, men kanske inte riktigt än. Kan det ha bidragit till att du känt dig mer pressad denna gång?
Hm. Intressant synpunkt. Jag har inte funderat på om jag var redo eller inte. Skulle vi ha ett syskon var det dags, annars hade vi blivit för gamla.
Men det är helt sant att jag inte alls känt samma förtärande längtan efter ett andra barn som efter det första. Hade vi inte fått ett andra barn hade jag blivit besviken, men det går inte alls att jämföra med sorgen över barnlösheten.
Jag tror nog att min fördröjda reaktion har att göra med att jag var illa förberedd. Jag har visserligen syskon själv, men med står åldersskillnad. Jag jobbade som fan in i det sista. Å andra sidan, hur förbereder man sig?
Sedan har det varit tuffare än jag trodde. Framför allt på grund av sömnbristen. Men också för att jag blev överrumplad av att det var jobbigare den här gången. Eftersom det mesta gick enkelt förra gången förutsatte jag nog att det skulle göra det nu också.
Men jag tror faktiskt att den uteblivna sömnen är den största boven i dramat.
Å som jag log i hela ansiktet när jag läste detta! Så härligt!!
SvaraRaderaAaah! jag visste väl att den skulle komma!! :-)
SvaraRaderaDen är som SJ. Kanske inte alltid så punktlig, men den kommer.
SvaraRaderaHärligt att läsa!
SvaraRaderaUnderbart! Det gjorde min också, med första barnet. Andra gången var den nästan omedelbar. Nästan.
SvaraRadera/Inger
och här sitter jag på jobb och bölar...
SvaraRaderafint.
Grattis, vad underbart!
SvaraRaderaHärligt att höra! :-)
SvaraRaderaSå bra! Vad skönt! Vet du, jag kanske övertolkat dig, men när jag läst tidigare om att skriva på papper för nummer två och om förberedelser och adoption har jag tyckt mig läsa mellan raderna att du inte riktigt känt dig redo, att du gärna ville ha ett till barn, men kanske inte riktigt än. Kan det ha bidragit till att du känt dig mer pressad denna gång?
SvaraRaderaHm. Intressant synpunkt. Jag har inte funderat på om jag var redo eller inte. Skulle vi ha ett syskon var det dags, annars hade vi blivit för gamla.
SvaraRaderaMen det är helt sant att jag inte alls känt samma förtärande längtan efter ett andra barn som efter det första. Hade vi inte fått ett andra barn hade jag blivit besviken, men det går inte alls att jämföra med sorgen över barnlösheten.
Jag tror nog att min fördröjda reaktion har att göra med att jag var illa förberedd. Jag har visserligen syskon själv, men med står åldersskillnad. Jag jobbade som fan in i det sista. Å andra sidan, hur förbereder man sig?
Sedan har det varit tuffare än jag trodde. Framför allt på grund av sömnbristen. Men också för att jag blev överrumplad av att det var jobbigare den här gången. Eftersom det mesta gick enkelt förra gången förutsatte jag nog att det skulle göra det nu också.
Men jag tror faktiskt att den uteblivna sömnen är den största boven i dramat.
Å, härliga känsla! /Stella
SvaraRaderaUnderbart!!
SvaraRadera