Bröderna Natt och Dag

Eller Helgamammajour dygnet runt. En pojke skriker på dagen och den andra på natten.

Q är vild av svartsjuka och provokationslusta just nu. Han muckar ständigt gräl, letar efter saker att gnälla om. I lördags kväll gnällde han i en timme över att han fick för lite lördagsgodis (samma mängd som brukligt), samtidigt som han snaskade i sig detsamma.

Men rätt vad det är glimtar det till och blir vuxet, moget och resonabelt.

Jag (desperat och korkad): Q, varför knycker du Y:s nappar hela tiden?
Q: För att jag vill vara en bebis igen och suga på napp.

Ja, det hade man ju inte behövt vara Sherlock Holmes för att räkna ut. (Dum liknelse. Det hade S.H. aldrig fattat.)

Eller:

Jag (fortfarande desperat): Snällasnälla Q, sluta bråka och retas med mig och pappa, det blir så otrevligt då. Varför vill du göra oss arga hela tiden?
Q: För att jag tror att ni inte tycker om mig längre.

Det var ju en ingång till ett ganska bra samtal.

Lillebror å sin sida har hållit oss vakna i tre nätter nu. Han somnar snabbt, sover oroligt och gnyr och behöver tröstas en gång i timmen tills vi kommer och lägger oss. Sedan skriker han rejält tre gånger under natten, snor och sparkar och går upp i brygga. Kan lugnas efter ungefär en timmes skrik.

Först idag klarnade sömnbristdimman tillräckligt för att jag skulle få för mig att känna efter i hans mun. Jag sa ju att jag var korkad. Tand nummer fem är på väg. Och här har vi grubblat över spädbarnssorg, anknytningsproblem, separationsångest. När det bara är fyra veckor sedan han senast grät otröstligt över tandsprickningsont.

Nu har lillebror fått Alvedon och storebror - inte napp, men välling i nappflaska och bröderna Natt och Dag sover.