.. får man ibland höra saker man faktiskt behöver höra också.
Vi var på vår kära öppna förskola idag, mina gossar och jag. Pratade med en kär gammal bekant som arbetar där och som sett Q sedan han var bebis. Jag beskrev Y:s sömnproblematik, bland annat att han inte sover längre än 20-30 min på dagen. Såvida inte vi ligger i sängen tillsammans. Om han får ha huvudet på min axel och foten på min mage och ett stadigt grepp i mina magvalkar - jag menar min tröja - då sover han i två timmar.
- Men så underbart att du ger honom det, att du tar dig den tiden, det är nog inte alla som skulle ha gjort!
Senare, när jag bar gnällig Y i bärsjal:
- Helga, det ser så innerligt ut. Han släpper dig inte med blicken, han arbetar verkligen på att knyta an till dig.
Sisådär. Svårare var det inte att bekräfta mig och känna att jag gör rätt, att jag är på rätt väg, att det ska nog bli bra det här också.
Ibland behövs det att man har lite distans till en situation för att se den klart. När man själv är mitt i smeten så tappar man lätt perspektivet. Jag tycker din vän formulerade det väldigt bra - Y arbetar hårt! Och då är man inte så lätt att tas med alla gånger...
SvaraRaderaKämpa på ni andra i familjen också, det kommer att bli bättre.
hej
SvaraRaderalas the continuum concept av jean liedfhof och du kan forsta y's behov av narhet
kram