Vad heter jag?

Det har jag nog glömt, för jag är så sabla trött. Men jag vet att jag är framme i Seoul i alla fall.

Resan gick på det hela taget mycket bra. De sju timmarna i Helsingfors blev nästan nio eftersom Seoulplanet var försenat. Q skötte sig fullkomligt strålande. Under uppehållet i Helsingfors rejsade han runt, lekte, pratade, klättrade. På strålande humör nästan hela tiden. På planet lyssnade han på högläsning, spelade dataspel, åt fredagsmys (chips) och somnade utsträckt över O:s och mina knän. Sicken unge.

Han höll ut ända till bussresan från flygplatsen till hotellet. Då beklagade han sig ljudligt dels över resans längd, dels över magont. Jävla Valio som tydligen inte tagit bort all laktos i sin yoghurt, i alla fall inte i den som levereras till Finnair.

Själv sov jag i stort sett inget under natten, vilket förklarar mitt tillstånd nu. Jag är mer eller mindre ett vrak. Känner mig ynklig och längtar hem, är irriterad på alla tre i mitt ressällskap. Undrar vad det är för stolleprov vi gett oss in på.

Som väl är vet jag att botemedlet är enkelt: en natts sömn.