Ett av de underbaraste ljud som finns är när en förnöjd unge leker och pratar högt för sig själv. Det får jag numera njuta av varje dag. När Q leker med sin tågbana, med sina dinosaurier, med sina gosedjur, när han lägger pussel eller bläddrar i böcker eller leker med O:s skruvnyckelsats, då smyger jag ibland nära - men utom synhåll för att inte störa - för att bättre höra pratet som stiger och sjunker.
Och det är inte bara för att det är han. En kollega hade med sig sin sjuåring till jobbet häromdagen, hon satt vid hans bordskant och ritade och pratade för sig själv. Det var så ovanligt trevligt att jobba den dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar