En kollega till mig (nej, inte Tuffe Viktor) har fått en varning. Samarbetssvårigheter, allvarliga klagomål har framförts. Han är skakad, säger sig inte ha haft en aning. Blixt från klar himmel. När han efterfrågade konkreta exempel fick han inga svar.
Jag vet med absolut säkerhet att ledningen har emottagit klagomål på hans arbetssätt, och att detta skedde redan i våras. Hur jag kan vara så säker? Tja, det kan ni ju fundera på.
Men budskapet har uppenbarligen inte nått sin rätta mottagare. Då finns det två alternativ att välja på.
Att vår ledning är så flat och feg att de valt att inte säga någonting förrän nu då situationen är ohållbar och de tvingas ta till hårdhandskarna.
Eller att kritiken visst har framförts. Men att min kollega inte har uppfattat den.
Sändare och mottagare. Hos vem ligger ansvaret för att meddelandet når fram och uppfattas korrekt? Var går gränsen?
För det är också så att min kollega är tämligen självtillräcklig och styv i korken och har svar och förklaringar på det mesta. De kan sammanfattas som att allt alltid är någon annans fel eller ansvar. Jag kan livligt föreställa mig ett samtal mellan honom och hans närmaste chef. Kritiska synpunkter framförs, emottas och behandlas och bortförklaras. Därmed finns de inte längre. Klagomål? Har jag inte hört några.
Jag är kluven. Mitt dagliga arbete skulle underlättas betydligt om han försvann. Men jag har en annan roll också, och i den är mitt ansvar glasklart: att ta hans parti gentemot arbetsgivaren.
Intressant, ja. Lärorikt, ja. Betungande, o ja. Också.
Brrrr! Jobbigt!
SvaraRaderaFör några år sedan, på Orm-arbetsplatsen så bad jag chefen (den blivande Sir Väs) att ta en grej med min närmaste kollega. Hon hann inte alls alls med sina uppgifter på arbetstid samtidigt som det togs väldigt långa rökpauser - minst på 20 minuter styck - ett par på förmiddagen och ett par på eftermiddagen. Som självklart inte inkräktade på de halvtimmeslånga kaffepauserna.
Jag orkade inte ta bråket och jag bad chefen ta det lite mera allmänt. Typ att röka fick man faktiskt göra när det var kaffepaus.
Den inbesparade rökningtiden gick i månader ut på att, sittandes i mitt arbetsrum, utreda VEM den svikaren var som hade klagat på rökpauserna. Och där satt jag. Huga.
jobbigt -ja.
SvaraRaderamen i din andra roll är det ju inte så att ta hans parti innebär att stenhårt hävda hans linje. Det innebär att ta tillvara hans intressen så att inga fel begås. men det betyder inte att allt han säger är rätt och det arbetsgivaren säger är fel.
Fast det vet du ju.
heja!
Liksom Kapybaran ovan tänker jag att det där är väl som att vara försvarsadvokat för någon som bevisligen begått brottet vederbörande står anklagad för.
SvaraRaderaÄr det sannolikt att Han Som Aldrig Gör Fel eventuellt kan ha tagit till sig kritiken när han nu ställts mot väggen och inför avsked? Eller bedöms han som ett hopplöst fall?
Jag tror faktiskt att han är ett hopplöst fall. Om han inte är det så tror jag tyvärr att vår ledning är oförmögen att framföra kritiken på ett konstruktivt sätt. Så min gissning är att han kommer att gå.
SvaraRaderaVisst är det som Kapybaran skriver. Problemet är bara att jag själv är synnerligen partisk i målet, vilket gör att jag kanske tar hans parti FÖR mycket, om ni förstår vad jag menar.
Ja, ja. Ingen kan säga annat än att Fackets änglar lever en spännande tillvaro.