Vi såg dig göra sit-ups, säger kollegan försmädligt efter lunchrasten. (Han väntade på att innebandytiden skulle börja, jag friskade och svettades och såg antagligen ut som en elefant, om man nu kan tänka sig en sådan i grå byxor görandes sit-ups).
Grattis till att ha överlevt den synen, svarar jag torrt.
Under min skoltid var jag innerligt lycklig över att skolledningen var bakåtsträvande nog att dela på pojkar och flickor under gymnastiken. Det räckte så bra att tjejerna såg mig skämma ut mig.
Ännu för några år sedan hade jag hellre dött än exponerat min rondör och min taffliga grovmotorik för någon jag inte kände väl och litade på.
Men det finns fördelar med att bli äldre, förståndigare och tryggare.
Men hur gammal ÄR den där kollegan egentligen? Får man jobba hos er fast man tänker som en tioårsgrabb och agerar ut de tankarna??
SvaraRaderaJag är också mycket glad över separerade gympatimmar från högstadiet och uppåt. Utöver frustrationerna under själva lektionerna har jag också avskyvärda minnen från omklädningsrummen där det gick att snegla under dörren från killarnas till tjejernas dusch. Och säkert vice versa också, men det gjorde vi förbanne mig aldrig.
"Jag ser aldrig er värma upp eller stretcha" kan du antagligen säga försmädligt till kollegan, för så brukar det vara med manliga bollspel om det inte finns en tränare.
Ähh, försmädligheten kanske bara finns i min hjärna, hur mogen och trygg jag än berömmer mig av att vara. Hjärnspöken från tonåren.
SvaraRaderaBuffalo Bill är faktiskt ganska rolig ibland också, har jag upptäckt. Jag skrattar mer nu än på blide kollegans tid. Man får ta det onda med det goda.
BRA Helga!!!
SvaraRaderaSjälvklart ska du skita i vad andra tycker o tänker! ATT du tränr och känner dig glad av det är väl det enda som är viktigt! :-)
Och du tänk på detta nästa gång du funderar över din vikt:
"bättre lite överiktig än skitviktig!" :-)
Kram och ha en jättefin helg!
I skolan hade jag genomgående svag trea i gympa. Jag gillade redskapsgymnastik, dans och ridning. I min skola spelades det bollspel, bollspel och jävla BOLLSPEL. Och ibland lite friidrott eller blodsmak-i-munnen-jogging eller längdskidåkning. Jag hatade alltihop. Och jag var hela tiden SÄMST.
SvaraRaderaNumera är jag vältränad - dock med lika taskigt bollsinne. Och jag kan inte låta bli att NJUTA varje gång (och det är rätt ofta) jag ser någon av de forna fotbolls-femma-i-idrott-kungarna som var Mest Poppis. Ser att de är lönnfeta och tunnhåriga. Det går aldrig bort. Jag kommer aldrig att sluta känna en revansch som de inte har en aning om.
Konstigt hur mycket skolgympan har färgat en och hur lite den har bidragit till ens fortsatta intresse av att röra på sig