Dimensionen tid

Jag läser i tidningen att Bodil Jönsson kommer ut med en ny bok, tio år efter succén med Tio tankar om tid.

Den läste jag när den kom och var inte särskilt imponerad, än idag minns jag den irriterande baksidestexten att författaren "resonerar finurligt och genomklokt ". Själva boken minns jag som full av plattityder. Men kanske är det den ultimata definitionen av genomkloka finurligheter.

Nog är det värt att fundera över ens förhållande till tiden. Som jag tidigare har skrivit så har det varit en nyttig övning att umgås med Q, för med honom lever jag helt i nuet.

Har man som jag ett barn med god verbal förmåga får man en fascinerande inblick i treåringars tidsuppfattning. Q svänger sig gärna med diverse tidsmarkörer, men det är uppenbart att deras betydelse bara står till hälften klar för honom. Länge har all förfluten tid markerats med igår.

-Det var igår på Sommarön som jag bajsade i blöjan, sa han häromdagen. (Jo, faktiskt. Q är blöjfri sedan mer än ett halvår men inför utedasset på Sommarön regredierade han.)

-Nej, älskling, det var längre sedan.

-Igår var vi på den där lekplatsen med morfar, säger han och pekar.

Jag gör ett försök att förklara begreppet igår. Igår var den dagen som var före den dag som var idag. Igår var vi ute vid sommarstugan, du lekte med K, sedan kom vi hem och du lekte med D, sedan kom moster J och vi åt middag, sedan åt vi lördagsgodis. Allt det hände igår. Det är flera dagar sedan vi var på lekplatsen med morfar, det var i tisdags.

Aha.

-Mamma, kommer du ihåg när vi var på Skansen med morfar och jag fick en såndär lång svart rem att äta?
-Ja, det kommer jag ihåg, det måste vara länge sedan, var det när jag fyllde år förra gången?
-Ja, det var länge sedan, det var nog i tisdags!