Läser en jätteintressant bok just nu, Salvekvick och kvacksalveri, och konstaterar att jag må tycka teknik är trist i för stora doser, men vetenskap är banne mig nästan alltid intressant.
Det jag alltid har misstänkt får jag belägg för nu, att akupunktur troligen inte är något annat än mycket kraftig placebo. Urtypen för placebo, faktiskt. En invasiv procedur (nålstick som gör rejält ont) som utförs av övertygade och övertygande behandlare och som bygger på ett lagom komplicerat pseudovetenskapligt resonemang.
Själv fick jag akupunktur ett tag under min IVF-karriär, för att sätta fart på ägglossningen och för att kunna värpa riktigt bra ägg. Nu i efterhand förstår jag inte riktigt logiken, för just värpandet var min allra bästa gren. Kackel, kackel. Det var på ruvandet jag gick bet. Men det är tusan så svårt att ruva på ens de allra finaste ägg om man har ett kackigt rede, jag menar livmoder.
Den enda effekt jag märkte av akupunkturen var att jag blev förskräckligt trött efteråt. Å andra sidan hade besök på IVF-kliniken alltid den effekten på mig.
Möjligen inducerar jag ett vetenskapligt tänkande hos min späde son. Han är i färd att upptäcka matematikens underbara värld. Mamma, hur många fingrar är sju? Snart kan jag börja lära honom kvadraterna upp till 25, något min bästa kompis kunde vilket gjorde henne till mattefantom på mellanstadiet.
Eller om jag skulle ta kungalängden från Gustav Vasa först? Det var pappas käpphäst och gav mig en lika god orientering i svensk historia som min bästis hade i matematik.
O att det finns så mycket att lära! Och lära ut!
Helga,
SvaraRaderaIntressant att höra mer om akupunktur. Men denna kommentar är för att uttrycka min beundran för ditt resonemang och ditt sätt att uttrycka det hos Ting. Du är så innivassen klok.