Eftersom jag skrev det jag gjorde igår så blev natten såklart rekordtjorvig. Q vaknade megapigg halv elva och somnade sedan inte förrän efter midnatt. Resten av natten klängde och sparkade han på mig. Hans säng var kissblöt så inte kunde jag lägga mig där heller.
Vardagspusslet, det eviga. Och snart (förhoppningvis) ska vi ha en unge till. Jag ska vara mammaledig och ha höghalsade tröjor, inga halsband, aldrig släppa ungen med blicken, kräla på golvet och plocka matrester tre gånger om dagen. Vad fort den tiden försvann, den som kändes oändlig ett tag. Tiden då en veckohandling på Coop kändes som en uppiggande utflykt, då jag babblade sönder varje vuxen människa som intresserade sig för mig. Idag är jag för trött för konversation, orken räcker bara till informationsutbyte.
Något lite bävar jag. Alla säger ju att det är med två barn det blir svårt på riktigt.
Vilket dumt uttalande detdär, att det blir svårt på riktigt med två barn. Eller, som en vän till en vän säger, att ETT barn, det var semester.
SvaraRaderaBullshit! För det första så är man varm i kläderna när man får andra barnet. Man är säkrare, det är lättare, man kan genvägarna och man har redan en gång tagit itu med att verkligheten krockar med ens högt satta ambitioner. För det andra, och det viktigaste tror jag, så har man inte mer tid och mamma att avsätta till två barn än vad man hade till ett. Man kan på något vis inte jobba hårdare än vad man gjorde med första barnet - då man gjorde allt för att komma ikapp sina ambitioner. För det tredje så är det roligare att ha två barn. De roar varann, man kan ha samvaro på en mer vuxen nivå med det större barnet och man får faktiskt en hel massa hjälp, tro det eller ej.
Men, det är förstås lite mera tunnsått med lattefikan, drälla-runt-med-vagn-promenader och spontana aktiviteter. Det är full rulle hela tiden.
Oroa dig inte! Det blir jättebra!
Tack Maja för det jag anar men ändå behöver höra av någon annan!
SvaraRaderaHöghalsade tröjor? Något jag missat?
SvaraRaderaHaha, anonym , inte vet jag vad du tänker på. Sugmärken?
SvaraRaderaNä, det jag menar är att jag minns att jag inte kunde ha mina sedvanligt urringade tröjor när Q var liten eftersom han konstant klängde på mig och därmed blottade behagen mer än vad ens jag tyckte var anständigt. Jo för jag motverkar min intellektuella och kyliga framtoning (är ju bevars brunett, glasögonprydd, lång och överviktig) med ett generöst dekolletage. Det är kanske tack vare de redan nämnda parametrarna som jag hittills är helt förskonad från slippriga kommentarer.