Jag ska vara snällare mot min mamma.
Du är redan snäll mot henne, säger O. Ingen kan önska sig en snällare dotter, det är hon som borde vara snällare och mindre dominant. Fast det fattar hon ju inte.
Nej, just det. Hon gör ju inte det.
Så jag ska vara snällare mot henne, men på mina villkor. Jag ska göra de där småsakerna som inte kostar mig något alls men som gläder henne och får henne att känna sig uppskattad.
Jag köpte ett nattlinne i den fantastiska kortvaruaffären. Precis ett sånt som jag vet att mamma gillar. Rött och stormönstrat (mamma är liksom inte småblommig av sig) och med långa ärmar ("så jag inte fryser om gäddhänget"). På kvällen ringde hon, och jag berättade att jag köpt en födelsedagspresent (mamma fyller år i november).
Hon blev så glad. Bara av att veta att jag köpt något till henne.
Eller lägga fram lakan tills hon kommer och hälsar på. För mig gör det ingen skillnad om jag tar fram dem ur skåpet medan hon tittar på, men för henne gör det det. Skitlöjligt, men okej då.
Ger jag henne de här småsakerna kanske det blir lättare att sparka bakut när hon kränker mina viktigare gränser. Lättare för oss båda.
Men oj vad jag känner igen mig! Jag har i sommar tagit samma beslut och det går så mycket bättre! Ett tag har jag bråkat med henne om nästan varje daetalj i vår samvaro. Hon kommer aldrig att ändra sig i stort. Förmodligen inte jag heller. Så istället förändrar jag i smått och fått oväntat trevligt tillbaka. Kanske är den värsta mammarevolten slut för min del?
SvaraRaderajag är också en mamma (precis som du) fast mest som din mamma. Jag tycker inte heller om när dotter(döttrar) tar fram lakan efter jag kommit,för jag önskar att de ska ha längtat o planerat inför min ankomst. Precis på samma sätt som jag förbereder deras besök bla genom att bädda o lägger fram en handduk och bok när de ska besöka mig. Varför det skulle vara så löjligt begriper jag inte. Det är tröttsamt att både bli äldre (ja jag vet att det blir ni också)och ständigt ifrågasatt av den sk yngre (men numera mest medelålders) generationen.
SvaraRaderaJag gillar din blogg - ta väl hand om mamma - ett tu tre så går det inte längre.
Virtuell kram från en anonym (Lisa) läsare.
Själv tycker jag också att det är väldigt trevligt om någon har lagt fram lakan åt en, ännu hellre bäddat sängen. Det är en uppskattad gest. Det är lite farligt det där att man så lätt tar de allra närmaste familjemedlemmarna så för givna att man inte gör sådana gester.
SvaraRaderaMin pappa som nu är ensam lever efter devisen att om man vill ha blommor så kan man väl säga till så kan man få pengar att köpa för. Där kan sängen vara bäddad om man själv lämnade lakan förra gången.
Att han skulle komma och hälsa på är en utopi. Då hade jag vackert fått lov att bo närmre.
Just precis nu när jag är hos honom känner jag hur måste vara så storsint så storsint att jag ibland blir vansinnig. Fast det har väl han varit med mig också en gång.
Jag har grunnat på era kommentarer rätt länge, särskilt Lisas. Visst är det trevligt med små gester i vardagen, och visst är det lätt att försumma sina närmaste.
SvaraRaderaDet där med lakanen var försåtligt. För inte att hon har sagt något om det, jag har själv räknat ut att det stör henne. Mammas kommunikation är inte särskilt rak. Och ibland blir jag trött på att behöva ligga steget före och anpassa mig. När jag blir trött tänker jag att jag har anpassat mig i hela mitt liv. Och när sådana tankar får fäste, då blir det inte bra.
Efter en konversation som gårdagens blir jag också mindre anpassningsbenägen. Mamma har flera gånger frågat vad jag vill ha i födelsedagspresent. För henne är det naturligtvis inget annat än att hon vill visa sin omtanke. För mig blir det på ett bakvänt sätt ytterligare ett krav. Jag orkar inte tänka efter, men gör det ändå. Det fanns några snygga jumprar på Gudrun Sjödén, säger jag (hej annannan!). Nä, sånt är bättre att du köper själv, svarar hon. Den önskningen dög alltså inte, jag måste tänka ut något annat. Att hon själv skulle hitta på något är uteslutet.
Det är inte enkelt. Det krävs att vi båda två är medvetna och bjuder till. Ibland fallerar det.