Nu läser jag Bob Hanssons bok om kärlek, och där intervjuas bland andra Olle Waller (som jag för övrigt har suttit bredvid på spårvagnen en gång, han verkade charmig). Läsningen påminner mig om en sak jag tänkt på sedan jag i våras läste en intervju med honom - Olle alltså. Han säger att de frågor han får från pojkar och män i stort sett kan sammanfattas i en enda. "Duger jag?"
Att jag aldrig har tänkt på det så, vad korkad jag är.
Vilket ok att bära ändå. Som kvinna beklagar jag mig över att omgivningens (och därmed mitt eget) kroppsideal inte sammanfaller med hur de flesta av oss (i synnerhet jag) är skapta. Men å andra sidan är det ganska enkelt att få bekräftelse på att man duger. Komplimanger kan man få när man minst väntar sig, vid fikaautomaten på jobbet, av en expedit utanför provrummet (ja, jag fattar att hon bara vill sälja, men ändå). När jag hatade mitt utseende och min kropp som mest försäkrade båda mina föräldrar mig om att jag var fin precis som jag var.
Men sexuell bekräftelse är problematisk att söka hur och var som helst. Där kan sannerligen inte mamma hjälpa till, huga.
Och i hur många relationer känns inte följande scenario igen: Han är förbannad och frustrerad över att inte ha fått ligga på länge, så förbannad att han sluter sig och inte säger ett knäpp. Hon är förbannad och frustrerad över tystnaden som lägrar sig, så förbannad att hon minsann inte släpper till, inget ytterligare lägrande här inte.
En verklig jämställdhetsrevolution borde egentligen nå hela vägen in i sängkammaren. Så att man slipper de unkna gamla rollerna. Att mannen är den som ger, att kvinnan är den som tar. Att hon är den som vill och tjatar, att han är den som drar sig undan och skyller på huvudvärk.
Eller vänta nu, var det tvärtom det var?
Men hur man ska åstadkomma detta, det vet jag inte.
Och så tycker du att den man som söker bekräftelse hos en prostituerad ska bli avskedad?
SvaraRaderaNu var jag alldeles oförskämt provokativ, men jag kunde inte motstå det.
Jag får nya insikter genom det du skriver i det här inlägget. Jag har just läst precis samma bok men inte tänkt nämnvärt på just den här saken. Så mycket tyckte jag om boken att jag gav bort den till en dansk kollega när vi undervisade på en kurs tillsammans i början av veckan.
Men jag tycker inte att man ska bli avskedad för att man tar med en prostituerad på rummet på tjänsteresa. Lika lite som om man kör för fort med tjänstebilen. Eller inte tar upp traktamentet i deklarationen.
Ägde det rum i Sverige är frågan kanske knepigare; här är det ju kriminellt att utnyttja prostituerade. Men det är ju kriminellt att köra för fort också, och att utelämna uppgifter i deklarationen. Är prostitution ett grövre brott?
Det verkar som en intressant bok. Måste nog skaffa den.
SvaraRaderaA man should not be terminated from his job because he hires a prostitute when he is away on a business trip. I believe that it is not that uncommen and it is not the end of the world.
SvaraRaderaProvokativ är du kanske annannan men på ett uppfriskande sätt så provocera på du bara!
SvaraRaderaJovisst inser jag också att det kan vara en bekräftelse som söks. Och den insikt som står allt klarare för mig är att det banne mig inte är så himla lätt att vara man heller, att mannen må vara normen men att normen innehåller minst lika många fängsel för män som för kvinnor.
Vid lunchbordet diskuterade jag just detta fall med några (kvinnliga) kollegor. Vi var alla överens om att det enligt vår personliga moral är förkastligt på mer än ett sätt att utnyttja prostituerade. Om det sedan ska leda till avsked hade vi olika åsikter om, men en sak i taget.
Not the end of the world? Nej, kanske inte för alla. För mig personligen hade det närapå varit det om min man eller min pappa eller någon närstående mansperson som jag respekterar hade köpt sex. Faktiskt. Jag kan inte hitta någon förmildrande omständighet (som att det inte är ovanligt - än sen då? Inte mer rätt för det.) utan tycker att det tyder på en skrämmande syn både på människovärde och sexualitet.
En av mina kollegor menade att arbetsgivaren inte får lägga sig i vad folk gör på sin fritid och det håller jag med om. Men i det här fallet var det inte fritid det handlade om. På en tjänsteresa representerar man företaget. Företaget betalar för hotellrummet där det sker. Dessutom var det ett land där jag tror att prostitution är kriminellt. Ett land där varje besökande svensk befinner sig i ekonomiskt överläge gentemot de flesta han träffar.
Min arbetsgivare har, liksom många andra en code of conduct där det i högtravande ordalag berättas om hur fint och viktigt det är att man beter sig rätt. Vi har en etisk hjälptelefon dit vi förväntas ringa om vi misstänker något fuffens. Om någon skulle påkommas med att fuska med stämpelklockan är jag övertygad om att vederbörande skulle sparkas (det hände hos min förrförra arbetsgivare).
Mannen ifråga har också betett sig illa mot kvinnliga kollegor, han har gjort bort sig inför kunder. Jag tror att företaget gärna skulle vilja bli av med honom om de bara kunde. Men uppenbarligen räcker inte hans syndaregister till. Det tycker jag är ganska konstigt.
Men jag är övertygad om att hade hans övertramp gällt något annat än det sexuella - stöld eller fusk till exempel - hade han åkt ut på öronen för länge sedan.