Mygg och eventuell öppning

Det är något konstigt med myggen i år. Nej, jag menar inte de vid Dalälven som det skrivs om och som nu bekämpas medelst helikopter. Jag menar de vanliga stockholms- förorts- mälarmyggen.

Mygg älskar mig. O brukar klaga på att han kan sitta i lugn och ro ute och läsa sin bok, inte en mygga i sikte, tills jag kommer och sätter mig bredvid, och då blir luften tjock av vinande myggjävlar så vi måste gå in.

Inte nog med det, jag får dessutom de största blaffor till myggbett man kan tänka sig. Minst en femkronas storlek, ofta med varblåsor. Varje sommar ligger jag vaken åtminstone ett par nätter av klådan.

Men inte i år. Visst har jag fått myggbett men de är högst beskedliga, som ärtor i diameter högst och kliar knappt. Vad har hänt? Har myggen muterat? Har jag muterat? Luktar och smakar jag plötsligt mindre gott?

(När jag skriver detta slår det mig att jag har en p-stav i armen numera, men det kan väl ändå inte vara möjligt? Reagerar mygg på hormoner? Nääähh?)

Jobbet då. Det går framåt. Efter att ha fått felaktig och inkomplett information av motparten och suttit i ett helt icke-konstruktivt och tjafsigt möte i måndags, samlade jag styrkorna imorse och utarbetade ett förslag. Som till vår förvåning mottogs ganska väl. Besked kommer imorgon. Ibland är det bra att hamna i ett dödläge för då blir man så försonligt stämd när en öppning tycks uppenbara sig. Man skulle kunna tro att det var taktik från vår sida att krångla i måndags, men så var det inte.

Jag gör mängder av mentala noteringar angående förhandlingsteknik. Fasen vad spännande det är ändå. Mycket roligare än mitt vanliga jobb.

Snart kanske vi är överens. Och då kan jag börja sova igen.