Ett: När man efter att ha tjafsat i över två veckor med säljarna om dålig flyttstädning ringer mäklaren för att höra vad som gäller:
"Jo, men du vet, det är säkert någon invandrare de har anlitat som inte har förstått städinstruktionen ordentligt."
Särskilt inte när det visar sig vara en (svensk) osnuten hästbrud som inte vet vad flyttstädning innebär.
Två: Skrällande, olycksbådande hosta från treåringen ett par dygn innan flytten går av stapeln. Kritiska sistadygn då det ska packas lådor, målas sista stryk, färdigställas offerter och presentationer. Då det med andra ord passar oerhört dåligt att vabba.
Nåja. Det är världsliga ting. Dumma kommentarer rinner av mig efter några dagar och hostan har oss ännu inte i sitt grepp. Idag har vi deltagit i sommarstugeområdets arbetsdag. O har fällt träd med motorsåg. Q och jag har inspekterat och kommenterat allas arbete. Samt ätit korv och druckit hallonsoda.
Livet kan i all sin enkelhet vara förunderligt skönt ibland.
Hej Helga!
SvaraRaderaJag ar en 30-arig tjej som bor i Australien. Har precis genomgatt min tredje, misslyckade IVF. Har (bla pga din blogg!) kommit till denna viktiga insikt att det ar totalt oviktigt for mig om mitt barn ar genetiskt relaterat till oss, dvs. vi vill adoptera. Tyvarr ar vantetiden ca 7 ar!! nar man bor har. Har du nagra tips om hur man star ut med dessa langa vantetider, ovissheten, varken i hjatat? I sa fall kanske du kan maila mig om du far tid nagon gang.
j.ekberg@griffith.edu.au
Ha en toppendag och tack for denna underbara blogg.
Kram fran Jenny
Hej Jenny!
SvaraRaderaTack för dina ord som gör mig glad! Och grattis till att ha kommit till beslutet att adoptera. För mig var en av de hemskare grejerna med IVF att jag blev så fixerad vid graviditet. Visserligen var jag ända från början rationellt inställd på att funkade inte IVF så skulle vi adoptera. Men känslorna sa något annat. Allt meckande med spray och sprutor, allt snack om ägg och embryon, allt symptomletande lyckades skymma det viktiga för mig: att det är ett barn man vill ha. Inte en graviditet. Och så tycker jag att det är hemskt viktigt att diskutera och fundera över varför genetik är så viktigt. Vilka förväntningar har vi på våra barn?
Men sju år låter alldeles överjävligt! Jag önskar att jag kunde ge ett bra svar på hur man står ut, för jag vet ärligt talat inte. Man gör ju bara det. För mig blev livet lite lättare när vi väl bestämt oss för adoption och började förbereda oss för det. Vi läste massor och pratade mycket. Annars vet jag inte.. de gamla vanliga tråkiga tipsen om att resa, förkovra sig i sin karriär, göra allt det man inte kan göra när man har barn. Fast det där var aldrig någon tröst för mig när jag ville ha barn, jag tyckte livet var nästan outhärdligt ibland.
Finns det inget ni kan göra för att snabba på processen?
Har hittat tillbaka till dig Helga efter låååång tid. Vi befann oss samtidigt i IVF-plågan. Ni landade tidigare i adoption, men nu är vi också här och njuter av att ha landat så rätt.
SvaraRaderaJenny! Också jag önskar dig/er lycka till! Är glad över ert beslut och önskar er en oväntat snabb resa till ert barn. Det fick vi!