Anta att du fick ändra en sak hos dig själv, vad som helst, vad skulle det då vara?
För mig är det enkelt, och det är inte min breda bak eller dåliga grovmotorik eller att jag inte har absolut gehör eller bättre sångröst.
Jag skulle göra mig morgonpigg.
Världen tillhör morgonmänniskorna. Vilken njutning det skulle vara att vakna utsövd och glad varje morgon. Vakna självmant då det är dags att vakna. Tycka att det är skönt att gå och lägga sig då det är dags att göra det. Inte piggna till vid tiotiden efter att ha varit trött under större delen av dagen. Inte vara i halvkoma då klockan ringer, för att övergå till kvartsdito vid niotiden, för att känna sig som människa först vid lunch.
Men okej då. Jag ska anstränga mig riktigt och i bästa Pollyanna-stil lista några fördelar med att vara morgontrött:
Mitt flexkonto går aldrig i taket. Komma sent till jobbet innebär att jag alltid är på tryggt avstånd från gränsen +20 timmar. Jo, i min värld där folk jobbar gratis och går in vägg efter vägg är detta en fördel. Jag har lärt mig att vara gruvligt effektiv de timmar jag är på jobbet och min åsikt om en stor del av det övertidsarbete jag ser omkring mig är grymt provocerande: det är onödigt och beror på bristande effektivitet. Denna läxa hade jag lärt mig redan innan jag fick barn (jag hade ju rätt många år att öva), vilket gjorde att övergången till hämta-lämna-deltids-tillvaron gick relativt smidigt.
Jag är i bäst form på eftermiddagen vid två-tre-fyra-tiden. Det är inte många andra som är.
Eftersom jag har så svårt att vakna så är jag också mycket bra på att somna om. Särskilt på morgonen. En utmärkt egenskap när man har småbarn och blir väckt ideligen.
Fast där någonstans tar det nog stopp. Jag vill bli en morgonlärka som sjunger i soluppgången!
Jag tillhör den andra ytterligheten av människsläkter den übermorgonpigga.
SvaraRaderaOm vi bortser från mina sömnproblem och tittar tillbaka till den tid när jag kunde somna på kvällarna så var det bara pest att vara morgonpigg.
Om jag blir väckt av något efter klockan halv fyra kan jag inte somna om sedan. Oavsett hur sent jag än går och lägger mig så vaknar jag aldrig senare än halvnio, vilket resulterar i att jag aldrig är utsövd. Går jag och lägger mig normal tid så kan jag inte sova längre än 6.
Jag är pigg och skärpt på morgonen när alla andra går i en sömndvala. Det finns aldrig någon som vill diskutera eller för all del förklara något för mig. När andra är pigga har jag redan blivit dum av trötthet.
Om det inte är vardag finns det inte ens någon som är vaken när jag är pigg och vill umgås.'
Och att komma tidigt till jobber är bara meningslöst. För ingen fattar att man redan har jobbat tre timmar när de andra kommer in, så ryktet börjar gå att man fuskar med sin tidsbokföring om man går hem vid tre varje dag.
Åh,vad jag känner igen mig Helga!
SvaraRaderaJag har alltid tänkt att jag hoppas att mina eventuella framida barn skulle bli sjusovare som jag så att jag slapp gå upp i ottan, men jag har tänkt om. Jag vill dem (eller henne som jag ju faktiskt kan skriva nu) inte så ont. Jag önskar inte min flicka att behöva känna sig sjuk varje morgon. Jag kan i princip inte vara hemma från jobbet om jag inte insjuknat kvällen innan eftersom jag tror att jag är dödssjuk varje gång väckarklockan ringer... :-)
:-)
Haha, hej och Hopp, du vet exakt vad jag pratar om! Jag är också helt övertygad om att jag är döende varje morgon. Har en regel att inte känna efter förrän tidigast när jag står i duschen. Jag måste tyvärr också förvarna dig om att morgontröttheten är det absolut jobbigaste med att ha barn, tycker jag.
SvaraRaderaKattmamman, du borde börja jobba på mitt företag. Här är fullt av galningar som börjar både klockan sex och sju, och ser självgoda ut när en annan glider in vid halvtiotiden. Nej, nu var jag lite orättvis. Efter många år har jag äntligen hittat en arbetsplats där det är relativt accepterat att folk har olika dynsrytm.
Nej kattmamman, hos mig ska du jobba! Jag började fem i morse. Jag är faktiskt rätt så morgontrött, men det är helt okej att gå upp tjugo över fyra - då har jag inte hunnit bli trött ännu, liksom. Det är som en annan dimension!
SvaraRaderaDessutom tar morgonrutinen hemma en kvart jämfört med en dryg timme om jag går upp klockan sju, det tar en halvtimme istället för en timme till jobbet och jag får frukost när jag kommer fram. Och just idag får jag titta på fantastisk soluppgång och dimma över Gärdet. Bara pluspoäng, faktiskt!
/Anka, som jobbar med meeedia
Jag är som kattmamman ungefär, fast till halv nio tror jag inte jag sovit sedan nån gång i tonåren, eller möjligen på en resa långt bort när nattsömnen flyttats markant.
SvaraRaderaDet är skönt att vara pigg på morgonen, att tycka om att stiga upp, att vara skärpt och handlingskraftig och få saker gjorda tidigt. Jag älskar trädgården en daggfrisk morgon, morgonradio, soluppgång, den klara rena kylan som finns alla morgnar året runt....
Men jag känner mig handikappad på kvällstid. För jag blir inte bara trött, jag tappar de basalaste förmågor till kommunikation och problemlösning efter sisådär 20.30 på kvällen. Sällan lägger jag mig efter kl 21.30, aldrig bortåt midnatt, inte en chans. Nyår har jag inte firat senaste decenniet (jo, när vi firade in år 2000 steg jag upp vid tolvslaget efter att ha sovit ett par timmar).
Jag lider av lätt sömn, har lätt att somna timmarna före midnatt, men blir jag väckt på småtimmarna ligger jag vaken, oftast i två timmar eller tills det är morgon. Tortyrjobbigt!
Att som du må dåligt vid uppvaknandet måste vara riktigt plågsamt. Men ur mitt perspektiv är det en fördel att vara kvällsmänniska av den anledningen att de flesta tycks vara det. Jag upplever iallafall att det är normen att bli lite piggare framåt kvällen, även om man har en svacka på eftermiddagen. De flesta sociala sammankomster sker kvällstid, tex. TV-program som folk pratar om, ensamtid när barnen sover....mycket går mig förbi:/
För- och nackdelar med allt, såklart...:)
Jag är en sån där hemsk morgonpigg sak. Nu sitter jag t ex & jobbar 6.18 på lördag morgon medan resten av familjen sussar.Här har jag suttit i två timmar nu...och det är underbart att vara uppe själv i lugn och ro.
SvaraRaderaDäremot är det inte lika underbart att aldrig få se en film till slut om den börjar senare än kl 19.
Jo, för jag är inte pigg dygnet runt. Kvällen tillhör inte mig alls.
T ex har jag redan panik för vi skall på en konsert ikväll, hur 17 skall jag kunna hålla mej vaken? Den håller ju säkert på till 23? Har de nån soffa man kan sova i?
Hm. Tack alla morgonpigga för era målande beskrivningar av hur det är att vara som ni. Jag måste erkänna att det låter inte så roligt som jag trodde.
SvaraRaderaSkulle man kunna tänka sig att få vara både morgon- och kvällspigg? Jaså, inte det. Hur man än vänder sig sitter rumpan där bak.
Med åren Helga, med åren. Lär man behöva mindre sömn, i alla fall. Det är väl inte det samma som att vara pigg både morgon och kväll, kanske, men man kan ju alltid hoppas.
SvaraRadera