.. att vakna en gråkulen marslördag av att varma små fötter sparkar en i ryggen.
Lycka är också att vakna och konstatera två saker: klockan är sex och jag är inte ett dugg trött. Det är så här de morgonpigga har det. I love jet lag!
------
Och så en helt annan sak - frågan om myelit. Man avskrev MS efter att ha analyserat ryggmärgsprov och gjort magnetröntgen av hjärnan. Om man har MS eller är på väg att få det så syns det ganska tydligt på ryggmärgsprovet. Den enda behandling jag fick var en hög dos kortison intravenöst vid två eller tre tillfälllen. Men man vet inte säkert om det hjälper. Inflammationen läker oftast ut på egen hand, och så var det i mitt fall. Och jag har aldrig fått reda på någon orsak till myeliten.
Till sommaren är det tre år sedan och jag är i stort sett helt återställd sedan ganska länge. När jag är riktigt trött kan det fortfarande hetta och bränna i fötterna, det är det enda jag märker av. Jag var helt sjukskriven i åtta veckor och började sedan jobba deltid, försiktig upptrappning. Det var tufft i början men också skönt att börja jobba och få något annat att tänka på.
Annaklara - jag hoppas mina svar hjälper dig lite. Det är så jobbigt i början och man tillfrisknar så långtsamt, men till sist blir man bra. Håll ut!
Tack för dina ord! Det känns bra att höra att det faktiskt KAN gå över och att det inte inte MÅSTE vara början på MS. Svårt bara att tänka så just nu när det inte verkar hända någonting som liknar förbättring, fötterna och benen är lika domnade vecka efter vecka. Jag tröstar mig med att jag än så länge mår bra för övrigt, kan röra mig och inte är särskilt trött eller så, men det är otroligt jobbigt med ovissheten om hur det kommer att bli.
SvaraRadera