Konstaterande 1: Giftig förkylning med hosta, snor och feber är inte kompatibelt med skidsemester i fjällen. Det resulterar i arg och grinig unge och dito föräldrar.
Konstaterande 2: Vår lilla familj är totalt beroende av att ha tillgång till en bred säng. När Q är sjuk vill han ovillkorligen sova nos mot nos med någon av oss, oftast mig.
Resultat: hela havet stormar i ett rum med två våningssängar, 80 cm breda. Ingen av oss är road av att sova i överslaf. Alltså somnar son först i en underslaf, därefter far i den andra underslafen. Sist somnar mor på dubbla madrasser på golvet mellan slafarna.
Frampå småtimmarna vaknar sonen och känner sig övergiven, glider ner till sin mor och kommenderar: mamma, jag vill ligga på din arm. Mor vaknar förstås, och förblir vaken tills sonen somnat och hon kan lirka sig ur hans grepp. Möjligen försöker hon halvslumra en stund, liggande på sida med sonen tätt tryckt mot ryggen. Till sist flyttar hon upp till den tomma underslafen och får med lite tur sova ostörd där i en timme tills han vaknar igen och upptäcker vart hon tagit vägen, och följer efter. Upprepa!
Men det tar inte slut där. Imorse var det mors tur att ta morgonpasset, så när hon och son lämnar paulunen flyttar far ner på golvet för att sova på dubbla madrasser i någon timme. Efter detta är det mors tur att vederkvicka sig en timme på de tvenne madrasserna.
Konstaterande 3: vårt beslut att åka hem en dag tidigare än planerat var mycket, mycket klokt.
Konstaterande 4: Inatt ska vi bre ut oss på 210x200 cm. Fy fan vad det ska bli skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar