2008-09-28

Läsarenkät

Jag vill skriva men saknar inspiration. Ideerna som flödade under gårdagens stavpromenad är borta nu. Känner mig trött och trög.

Kära läsare, vad ska jag skriva om? Vad har du alltid undrat över men aldrig vågat fråga? Jag svarar på vad som helst!

16 kommentarer:

  1. Hej Helga! Jag är ju här och läser för att jag och sambon står inför adoption...

    Jag har mängder med frågor:

    Tänker du fortfarande någon gång på dina "obarn" som du kallade dem?

    Har du någon i din släkt eller familj eller bekantskapskrets som möter er och Q med skepsism? Just för att han är adopterad tänker jag...

    Vad har varit svårast i hela adoptionsprocessen? Väntetiden, ovissheten, välja land, första tiden, att undra när hans frågor ska komma? Vad?

    Vad är det viktigaste råd du kan ge till oss - som är i "början" av processen?

    mycket tacksam för svar!

    SvaraRadera
  2. Jag vill också veta mera om Helga på jobbet - projektledartankar - hur vara en bra sådan!

    SvaraRadera
  3. Jadu Helga,
    jag har inga jättebra förslag tror jag. För jag gillar att du blandar så friskt mellan just tänkärda, "svårarare" ämnen och roliga små solskensberättelser. Allt taget ur er vardag och verklighet. Både frpn förr, nu och även tankar om framtiden.
    Stor kram och hoppas du snart hitar din inspiration igen!

    SvaraRadera
  4. Jag gillar också blandningen!

    Jag skulle vilja läsa mer om tankarna före och efter Q hämtades hem, farhågor, förhoppningar mm.

    Tankar om 42- årsrekomendationen.

    Har du läst " I huvudet på en mamma" av Hanne Kjöller?

    Stavgångare jag mött - ? ;-)

    Du kommer på bra ämnen, igen, ser fram emot att läsa.../Stella

    SvaraRadera
  5. Jag gillar allt du skriver! Om böcker, om livet med Q. Det är spännande att höra om er historia. Är själv i barnlöshetsträsket, och ett ämne du berört och som vore spännande att höra mer om är hur man klarar sitt äktenskap genom barnlöshetskrisen, det verkar ni ju ha klarat!
    Tack för en bra blogg!
    Frida

    SvaraRadera
  6. Hej Helga!

    Spelar inte sa stor roll vad du skriver, bara du skriver! Jag är ett stort fan av din blogg, du skriver ofta sa genomtänkta saker (fa inte prestationsangest nu!)

    Kram Helena i Zürich

    SvaraRadera
  7. Vilka bra frågor! Känner inspirationen rinna till, svar kommer!

    Fast stavgångare jag mött, hahahha! Det ska ni VERKLIGEN slippa läsa om.

    Jag har inte läst Hanne Kjöllers bok ännu men är mycket nyfiken på den.

    Men kom igen nu med pinsamma frågor, jag har ju lovat att svara på vad som helst!

    SvaraRadera
  8. Hej!
    Har följt din blogg i flera månader nu, och blir inspirerad av det du skriver, det får mig att tänka mer på mitt eget liv. Du får fram poängerna så enkelt och tydligt. Jag är själv mitt i en adoptionsprocess och väntar på sista telefonen, som kan komma i morgon eller om två år... Så det att få se hur ditt liv förändras som mamma är väldigt intressant att läsa om, vad du tänker om att jobba, om familjelivet före och efter Q. Det är roligt att läsa om små anekdoter från livet med barn, men också reflektioner om hur det var innan.
    Pinsamma frågor? Jag tycker att det är upp till dig vad du vill berätta om. Du skriver fritt och levande, och det är lika spännande varje gång jag är inne och läser och du har skrivit något nytt!
    Fortsätt skriv! Jag kommer att fortsätta läsa...
    Camilla

    SvaraRadera
  9. Pinsamma frågor: Du har inte skrivit så mycket om barnuppfostrasn. Var är ni mest oense om när det gäller Q, du och O? Hur hanterar ni era olikheter i relation till honom. Det skulle jag tycka vara spännande att läsa om. Något helt annat - hur får man sexlivet att fungera när man har sitt barn sovande i sängen?

    SvaraRadera
  10. Pinsamma frågor (som kanske är för påträngande)

    1. Vad EXAKT var det för fel på din livmoder. (Gärna latinskt namn) Jag har pratat med dr livmoders (han som diagnostiserade dig)kollega och han (kollegan alltså) fattade ingenting av min beskrivning av det fel du bloggat om din livmoder. Dvs att den är för smal och trång anatomiskt.

    2. Vad tänker du om andra adoptivmammor och pappor. Har du fördomar mot dem? (Jag har själv gräsliga fördomar, tycker tex att alla ser astrista, frireligiösa, präktiga och gamla ut). Alltså : Om du hade fördomar/Tankar innan - har de förändrats till det bättre/sämre nu när du själv är a-mamma?

    3. Hur ser din man på att inte få bli biologisk pappa. "Felet" låg ju hos dig.

    /Närgången i en strut - Storken tittar ut

    SvaraRadera
  11. PS Helga du är en av mina favvobloggare och jag håller med talarna ovan att det du skriver är intressant. Även om du pausar ett tag så kommer iaf jag att komma tillbaka och läsa.

    SvaraRadera
  12. Mannen var den som först blev anklagad varför det kanske är mer intressant att veta hur H upplevde det när "felet" förflyttades till henne?
    jag ser det dock inte så.
    /O

    SvaraRadera
  13. Varför pinsamma frågor?

    jag skulle veta varför du började blogga - dvs. skriver för främlingar i den offentliga platsen vi kallar blogosphere? Vad är kul och mindre kul med det? Läser du andras bloggar och lämnar kommentarer eller är du en tyst läsare?

    SvaraRadera
  14. Jag är lite nyfiken på hur det känns att ha börjat dra igång utredning och hela processen för att få ett syskon. (Jag vet att vi själva kanske tidsmässigt inte kommer att hinna få mer än ett barn från Korea, men jag är ändå lite nyfiken på processen för barn 2.)

    SvaraRadera
  15. Jag vill passa på att fråga något om sjukdomen du hade. När jag hittade dig på nätet hade du precis (typ) fått veta att du var sjuk och att din livmoder var för liten. Jag minns hur upprörd och ledsen jag blev å dina vägnar. Tänkte att det här går aldrig bra. Men så gjorde det ju det! Det var så roligt att läsa. Men hur kände du själv när du var sjuk, nu när du tittar på det såhär i efterhand?

    SvaraRadera
  16. Hej! Jag är lite nyfiken på hur du tänker om Qs biologiska mamma. SKulle du kunna tänka dig att träffa henne någon gång i framtiden. Min mamma sade att hon inte skulle kunna titta biologiska mamman i ögonen utan att brista i gråt. På grund av att den biologiska mamman inte vet vad hon hade missat. Dvs. mig och min uppväxt som mina föräldrar fått uppleva.

    SvaraRadera