Fulländning

Jag är rent överjävligt trött efter en rolig, arbetsam och inspirerande helg på internat med kören. Jag tror bestämt att jag är en av klipporna i altstämman numera, vem hade trott det? Inte heller visste jag att man kan få träningsvärk av att sjunga*.

Men ett vet jag: jag vill aldrig mer bo på vandrarhem i ranglig våningssäng sex personer i varje rum. Just när jag hade somnat efter en lång dag och trevlig kväll med vin och sång väcktes jag av en mindre jordbävning. Eller nähä, det var bara kompisen i överslafen som klättrade ner för att gå på toa. Det gjorde hon ytterligare två gånger under natten, när hon inte snodde runt eller kastade sig i sängen. Jordskalv var ordet, sa Bull.

Jag har varit med om värre, men just nu har jag inte riktigt råd med att slösa sömnlösa nätter på någon annan än Q. Så jag är trött. Och imorgon är det måndag, början på en fullspäckad vecka.

Men nu ska jag strax lägga mig bredvid Q. Detta var andra natten någonsin (eller ja, ni fattar) borta från honom. Enligt O vaknade han vid tvåtiden och ropade på mig men lät sig tröstas.

Ute börjar det bli vår. Koltrastarna sjunger som galningar om kvällarna. Blåsippor skimrar bland fjolårslöven. Lejongapen och rudbeckian som jag har sått har börjat gro i sina krukor. Q har nya vita vårskor med gröna sulor som går utmärkt att springa i. Hans favoritblomma just nu förefaller vara krokus. Han och O tillbringade en härlig lördag i vårsolen vid sommarstugan.

Just nu önskar jag mig inget mer av livet. Det skulle vara en natts riktigt god sömn då.


*Eller så kanske träningsvärken kommer sig av att vi lekte charader till middagen och jag valde att illustrera frasen I will lay me down ur Bridge Over Troubled Water genom att kasta mig handlöst på golvet. Sex gånger.