Härlig vecka

Vi är hemma igen efter en underbar och avkopplande vistelse i fjällen. Inte ens det faktum att det visst gick att läsa mejlen i mobilen störde min sinnesro.

Vi har åkt skidor av hjärtans lust. Q har under varierande protester suttit antingen i bärstol på O:s rygg eller bakom honom i pulka. Han föredrog bärstolen och lärde sig snabbt att ropa tjoho i utförsbackarna.

Men de egna skidorna vägrade han konsekvent att prova. Stavarna var mycket roligare.

Fast lite mismatch uppstod, det ska erkännas. Medan föräldrarna tröttade ut sig med många kilometer i spåret, slumrade Q i pulkan. Tillbaka i stugan var han pigg och fylld av verksamhetslust.

Tvåårsdagen firades under veckan som gick, den mest uppskattade presenten var nog Pingu-DVD:n. Tätt följd av Richard Scarry-boken.

Jag är huvudlöst förälskad i min son, nämner jag någonsin det? Han är så rolig, så duktig, så bedårande och enastående att jag saknar ord. Min unge, vår unge! Hur kunde vi ha en sådan orimlig tur? Han pratar och berättar för sig själv och för oss. Om ugglorna i skogen som bor i träd och säger ho-ho. Om fåglarna som äter äpplena vi har slängt ut och blir glada*. Han sätter bebisvakten till örat och ringer mo-mo eller ma-mo och berättar att han slagit sig på hakan så att det kom blod**. När han ska sova sjunger han eller deklamerar. Baka, baka liten kaka. Skjuts in i ugnen.

Ljuvliga, ljuvliga liv.

* En förutsättning för att förstå vad Q pratar om är att man vet vad det handlar om på förhand. Då går det bra. Stalltips just nu: ugglor.

** Detta hände för tre veckor sedan men duger fortfarande som konversationsämne.