2008-02-15

Sommarparadiset

Jag har ett sådant, eller åtminstone fanns det ett sådant i min barndom. Det är ett bedagat hus i på en ö i Bohuslän. När jag var barn var det Paradiset. Hela året längtade jag dit, under resan sjöng jag för mig själv fast jag alltid var bilsjuk, och första glimten av huset fyllde mig med lycka.

Det är inte paradisiskt längre. Det ägs nu av en samling mer eller mindre knepiga släktingar. Inga beslut kan tas utan att manglas, stötas, blötas och helst grälas om. Gamla ostar viner genom luften. Under tiden förfaller huset allt mer.

Ett av problemen är att stället är för dyrt och för svårskött för att äga på egen hand. En släkting har energin och viljan att ta hand om alltihopa, men han har inte pengarna att köpa ut oss andra. Någon annan skulle kanske ha råd, men är inte villig att ta på sig hela ansvaret själv.

Jag vill behålla nycklarna till paradiset. Några veckor om året vill jag vara där, och jag vill gärna göra rätt för mig i form av arbete och pengar. Detta vill jag göra i samarbete med vettiga och rationella människor som det går att ha en rak kommunikation med. Men det verkar inte fungera.

I förrgår tröttnade jag på skiten. Jag skrev ett bitskt mejl angående det senaste tjafset och satte mig sedan ner och tänkte. Jag vill inte ha detta. Jag orkar inte ha det så här. Mitt liv är tillräckligt stressigt och komplicerat utan dessa konflikter.

Å andra sidan: mitt sommarparadis. Även utan barndomens sentimentala glasögon så är det unikt. Kommer jag att bittert gräma och ångra mig om jag släpper det? Beslutet kan aldrig göras ogjort. Jag kommer aldrig att kunna visa Q mina badställen, utsiktsställen, fiskeställen. Han kommer att ha andra sådana men de kommer att sakna förankringen bakåt till min historia. Fast för honom kanske det inte spelar någon roll?

Nu har jag tänkt färdigt. Min plan är att härda ut i fem år till. Om det känns likadant då slänger jag nycklarna till paradiset i sjön. Och gråter av sorg och av lättnad.

7 kommentarer:

  1. Oj, sådant är alltid svårt. Om släktingar inte kan komma överens om hur en egendom ska skötas brukar det alltid sluta med problem.
    Hoppas verkligen att ni kan ordna det hela eftersom det verkar så meningslöst att ett paradis som det du beskriver ska stå och förfalla.

    SvaraRadera
  2. Oj vet hur det känns att slänga nycklarna till just DEN ön! Gjorde det själv för tre år sedan då det gula lilla huset skulle säljas. Men det finns kvar i mitt hjärta och sinne. Och om två sommrar så är jag där på ö-dagen med min son från asiens vackraste land. Besöka kan man alltid och fiske ställen med en stressad mamma är inget att ha ;-) Tyvärr så har jag sett huset du nämner visna vissa år :-(

    Sköt om Er
    Malin

    SvaraRadera
  3. Man ska inte ha gamla ostar att vina genom luften. Man ska ha ett gott vin till vällagrad ost!

    Ska vi byta med ett familjehus på Österlen där goda viljor, oföretagsamhet och obeslutsamhet råder? Så kan du komma som utomstående och fatta rejäla beslut åt oss!

    SvaraRadera
  4. österlen låter trevligt! En för mig alltför outforskad del av Sverige. Det är nackdelen med att ha eget arbetskrävande sommarställe, man har aldrig tid, ork eller samvete att turista någon annanstans. Jäklar vad mycket man missar!

    Malin, det låter spännande. Varför först om två år?

    SvaraRadera
  5. För att vi i år skall hämta Liten i Asien ;-) ungefär då ... om inte så skall semestern sparas och om vi hunnit hem innan så vill vi ta det lungt hemma, bor ju här precis vid vattnet. Men vi ska ner imaj/juni i år en snabbis och minnas.

    Så kanske ses vi? Minns starkt en kusin? till dig om en något fladdrig sådan ;-) Tror dock jag minns dig också ... läsandes böcker på baksidan. Och oss lär ni ha "avskytt" som spatserade förbi uteverandan ;-)

    SvaraRadera
  6. Ååh, grattis! Då har du något underbart framför dig.

    Du minns nog rätt. Läsa på verandan låter som jag. Men jag har inget minne av att ha avskytt några förbipasserande grannar, faktiskt.

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera