2008-02-10

Bruksanvisning

Ett av många sätt att göra mig på dåligt humör:

1 Den viktigaste punkten. Det ska vara morgon! Då är utgångsläget bäst. Försök alltså att överraska mig på morgonen, gärna redan innan jag har hunnit till jobbet.

2 Skicka en felstavad möteskallelse per mejl. Tala inte om vad mötet gäller, bara att det äger rum klockan elva samma dag.

3 Ännu en viktig punkt. Använd absolut inte kalenderfunktionen i Outlook för att kolla om dina mötesdeltagare är upptagna eller inte. Förutsätt att ditt skitviktiga möte får alla andra att släppa allt de har för händer.

4 När jag svarar att jag kommer något senare eftersom jag måste avsluta ett annat möte först, tryck då bums iväg ett (helst felstavat) mejl där du förklarar hur bråttom det är med allting. Använd gärna uttryck som "komma snabbt upp på banan" eller liknande.

Detta lyckades en kollega till mig utföra med glans i onsdags. Bet jag huvudet av honom? Nej, bara i andanom. Efter mötet åt vi lunch ihop som de bästa arbetskamrater. Han är genomtrevlig och snacksalig säljare, jag är envis och skeptisk projektledare. Det hör till sakernas natur att det blixtrar till ibland.

Och egentligen gillar jag ju att jobba där saker händer snabbt och man måste planera och prioritera med kort varsel. Motsatsen har jag provat och det var inte kul.

4 kommentarer:

  1. "Komma snabbt upp på banan"

    - idiot!

    SvaraRadera
  2. Eller hur. Igår var han ännu hopplösare. Men, men. Då är det skönt att tänka på det faktum att man själv är felfri och inte ett dugg jobbig.

    SvaraRadera
  3. Apropå det här just (som jag ler igenkännande över!), undrar jag över den där kursen i arbets - och organisationspsykologi som jag såg i tidigare dagboksanteckningar att du hade anmält dig till. Har den varit till nytta tycker du för att hantera psykologin i vardagslivet på arbetsplatsen? Är själv inne på att söka en sådan kurs och det vore kul att höra vad din erfarenhet är.

    SvaraRadera
  4. Hej annannan!
    Jag gick så kort tid på den kursen, var bara med vid ett par tillfällen. Sedan flyttade vi till Stockholm. Så jag kan inte uttala mig om det. Men jag tyckte att den verkade väldigt intressant.

    /Helga

    SvaraRadera