Överraskad

Första veckan på jobbet har varit mycket bättre än jag vågat hoppas (precis som de kloka kvinnor som kommenterat trodde).

Jag är trött på kvällarna, vilket gör att jag kommer i säng i tid. Bra början.

Jag är förvisso trött också när väckarklockan ringer klockan sju men när jag väl kommit upp känns det okej. (Inatt sov jag bättre än jag gjort någon gång sedan vi fått Q. Jag vaknade av att O stod över mig med en ringande väckarklocka i handen och sa: hör du den inte? Nej.)

Q och jag har mysiga morgnar ihop. Vi äter frukost, tar AD-droppar, borstar tänderna (vatta! = vill ha vatten på tandborsten, putta! = spotta i handfatet), blåser håret, sminkar oss. Q piper mig i magen några gånger innan jag fått på mig kläderna. Just när jag går ut genom dörren blir han lite ledsen men enligt O går det över omedelbart.

Jag går till tunnelbanan medan stegräknaren tickar på. Stirrar med oseende blick ut genom fönstret med favoritmusik i öronen. På så sätt känns resan avkopplande och tiden inte bortkastad, och jag slipper omgivningens mobilkonversationer.

Nio stämplar jag in och jobbar sedan till fem, fyra eller halv tre beroende på vilken dag i veckan det är. Tack och lov för deltiden. Jag är inte trött när jag går från jobbet.

Hemma möts jag av ljuvlighet. Q:s ansikte lyser upp när han ser mig. Jösses, han ser större och vuxnare ut än imorse. Kan det vara möjligt? Mamm-ma. Vill sitta hos mamma. Hans armar hårt kring min hals. Jag tar nattningen, gör det så gärna. När han vaknar vid tiotiden och är orolig känns det enbart mysigt att gå och lägga sig bredvid honom för att lugna. Under mammaledigheten hade det funnits en liten tagg av irritation, jag hade längtat tillbaka till ifredtiden framför TV:n. Men inte nu.

Jobbet då? Det är bra. Varje dag har någon önskat mig välkommen tillbaka. Det är roligt att svara på frågor om Q och adoptionen. Det är roligt att kunna välja att vara med i föräldrasnacket, det som jag hatade tidigare. Det är roligt att få en ny telefon och lära sig funktionerna. Jag kan e-posta med den. Jag kan blåtanda över en bild på Q från datorn för att använda som bakgrundsbild. Dösnacket från nittiotalet om att telefonen skulle bli som en fjärrkontroll till livet börjar plötsligt likna verkligheten. Jag är en del av det där. Telekom. Det jag vill jobba med.